Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Kolbrytning i Syd-Wales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KOL.HRYTNINCl I SYD-WALES
295
hästarna i sina evigt mörka spiltor höra, när vilan är förbi och släpet
åter skall börja. Här, där natt och dag flyter i ett, och där varken sol
eller stjärnor förtälja om dygnets gång, här ha människor och djur sina
egna kännetecken på tid och rum, och blolt den nyanlände, som just
har lämnat ljuset, känner sig vilse i kolens värld, där allt tyckes honom
lika till form och färg.
Långsamt vandra vi tillbaka till de högre gallerierna, där draget
suger, så att luften kännes riktigt kall efter vistelsen i gruvans djup.
Lass på lass av det dyrbara mineralet går förbi oss. Inne i sidogångarna
skymta vi de små ljusen i gruvarbetarnas bälten och höra slagen från
hackorna, som lossa det svarta, under årtusen hopade guldet. Fyra
hissverk arbeta oavlåtligt med att lyfta det upp till jordens yta, och dock kan
behovet, efterfrågan icke stillas, dock pockar den brådskande världen
däruppe på mera, beständigt mera!
Signalen ljuder:
— Män upp!
Snart svarar maskinisten tillbaka:
— All right, låt dem komma!
Min förare och jag fatta med händerna om hissens stålstänger, allt
ljus släckes, buller bedövar mina öron, det blir kallt, isande kallt — här
är otäckt — och dock, jag känner, att jag flyger uppåt — nu blånar en
dimma för ögonen — nu når en värmebölja oss — nu är det ljust, ljust,
och solen skiner . . .
— Ja, nu äro vi uppe, Sir!
Låt oss hämta andan blott ett ögonblick. Här är så främmande uppe
i dagsljuset, där man ser att gå och ser, vem man har med sig . . .
Min förares och mina svarta händer mötas till farväl. Så går jag upp
till kontorsbyggnaden, där ett had står redo. Men skall en syndaflod
vara nog för alt återskänka mig min plats i de vita männens samfund?
GRUVARBETARNAS STAD.
Enligt förste gruvinspektörens redogörelse för 1908 fanns det under
nämnda år i det förenade konungariket inalles 3,211 kolgruvor under be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
