Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Kolbrytning i Syd-Wales
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KOLBRYTNING I SYD-WALES
301
nära. För förströelse sörjer dels samlingshuset, dels tyvärr även ställets
hotellvärd, som har spritutskänkning, dels slutligen — och här äro alla
med — de många idrottsföreningarna. Fotboll och kricket utom flera
andra spel trivas i gruvstäderna lika bra som vid något engelskt
universitet. Den ena kraftmätningen med grannstädernas klubbar avlöser den
andra, och till dessa tävlingsstrider på söndagseftermiddagen infinner sig
hela staden och tar ivrigt parti för eller emot de olika lagen.
Gruvarbetarnas hem utmärka sig nästan alla för sin renlighet och
prydlighet. Till varje hus hör en trädgård, som utbreder sig uppåt
bergssluttningen; dessa jordlappar odlas med en omsorg, som man blott ser i
Kina eller Japan. Blommor och grönsaker frodas; många ha byggt sig
små drivhus till tomater, druvor eller aprikoser.
Lägenheternas tudelning — två sovrum en trappa upp, kök och
vardagsrum på nedra botten — kan verka främmande på oss nordbor, inen
förefaller här som det enda naturliga. Köket är inrett på så sätt, att det
samtidigt kan tjäna till matrum; det vetter utåt gården och trädgården.
Flerestädes har gården medelst spjälverk och slingerväxter förvandlats till
ett slags lusthus, där familjen på sommaren har ett rum till. Utrymmet
är överallt litet; här har byggts, som det måste byggas, där det är ont
om plats för en hastigt tillväxande befolkning. Men man får ett starkt
intryck av, att i gruvarbetarnas städer finnas goda och sunda hem, där
släktkänslan och arbetet hållas i ära.
I VÄRLDENS STÖRSTA KOLHAMN.
Borgen i Cardiff har i mer än tusen år legat ungefär där den nu
ligger, vid floden TalTs strand. Walesiska och engelska furstar ha varit
dess herrar. Stor strid har den vållat, både med svärd och inför
domstol. Den har en lång och stormig historia. Det märkligaste skedet
infaller dock i vår tid.
I början av 1800-talet var Cardiff en liten, tynande stad, som klängde
sig intill borgen, vars herre den nu mäktiga skotska ätten Bute hade
blivit, markiser av Bute, jarlar av Dumfries. Kolen från gruvorna norr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
