Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Englands bomullsindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ENGLANDS BOMULLSINDUSTRI
325
Oregelbundenheten i dessa villkor gör sig med större eller mindre hastighet,
men med osviklig säkerhet gällande inom en befolkning, som räknar i
runt tal åtta miljoner människor.
Denna oregelbundenhet är åter orsaken till, att det i Manchester finns
ett myllrande proletariat. Cottonopolis’ fattigkvarter är icke, som i
London eller Newyork, begränsat till en och annan stadsdel eller en och
annan gata inom ett antal kvarter. Det finns överallt, och främlingen, som
hastigt måste göra sina iakttagelser, får intrycket, att proletärerna ge
miljonstaden dess prägel.
Trånga, mörka gator med ett myller av smutsiga, trasiga barn.
Ingenstädes i världen, ej ens i österlandet, ser man pojkar i värre paltor än
här; det är, som om de vore klädda i hoprafsade lumpor från det avfall,
som om kvällarna samlas på gator eller på bakgårdar. I tunna, sneda
kjolar, med trasiga strumpor och sullösa skor gå småflickorna ärenden
till närmaste hökare, och deras grå ansikten tyckas redan märkta av ett
livs sorg och umbäranden. Avtärda kvinnor med trötta, skygga ögon och
män, som buttra i våta, färglösa kläder, vilka knappast skjda deras
nakenhet, smyga längs husväggarna. En värld av elände, som skymtar
genom kolblandat, klibbigt regn i skenet från lågor, vilkas ljus dämpas av
kolslemmet över lyktornas glas. Vrak, föga annat än vrak, som krossats
i storstadens bränning.
Överallt butiker med allt slags kasserat skräp. Och dessutom vid
varje hörn en krog, ett av dessa skumma värdshus, som utandas sprit
över hela grannskapet. Ingen gata är så usel, att den ej har två eller
tre krogar. De ligga där som den ständigt dragande och lockande
frestelsen, där ett ögonblicks frid och glömska kan uppnås, som avgrunden,
vilken hjälplöst slukar det sista man äger.
När om kvällarna Cottonopolis’ teatrar, varietéer, klubbar och
restauranger tömmas, drager ljuset från deras portar hundratals och åter
hundratals proletärer till sig. Då står det en strid, som fyller iakttagaren med
rysning. Gälla barnröster, bedjande, enträgna kvinnoröster blandas med
männens ivriga rop. De svagaste slängas åt sidan. De starkaste tränga
sig fram och behålla utan barmhärtighet den erövrade platsen. Det
gäller att hålla sig framme där, varest en vagn skall skaffas, en vagnsdörr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
