Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Englands bomullsindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
329
hundra. Börsen är dessutom inrättad som ett slags jätteklubb med
läsrum, ett stort, i synnerhet på bomullsteknikens område rikt försett
bibliotek, biljardrum, restauranger och terum, bad- och toalettrum samt annat
dylikt efter engelsk smak och engelska begrepp om bekvämlighet.
Manchesters bomullsbörs bör man se en tisdag eller fredag mellan kl.
V2 3 och 4, när där är high change, d. v. s. då det största antalet
människor är samlat där för alt göra affärer. Bäst är, om man kan få lov att
taga plats på den lilla balkongen, vilken liksom ett svalbo hänger uppe
på kortväggen alldeles under den bur, där kontoristen med telefonen för
örat flyttar blecksiffrorna, som förkunna dagskursens svängningar.
När dörren ut till denna balkong öppnas, fyllas ens öron plötsligt av
ett surrande som från en jättebikupa. Eller det är, som när en het,
alldeles lugn sommardag bien svärma’ under en gammal lindallés blommande
kronor. Nere på golvet i det väldiga, (loin kyrko 1 i k n a n de rummet stå
sjutusen män, den ene tätt bredvid den andre, och dock bilda de ingen
församling, som åhör en talare eller kommit samman till befrämjande av
gemensamma önskemål. Tvärtom, de äro oberoende av varandra, för så
vitt köpare och säljare kunna vara delta, fullfölja var sitt mål, sköta
självständigt var och en sina intressen. Här uppifrån, mer än 20 meter över.
golvet, låter det emellertid, som om alla frambragte samma ljud och som
om deras stämmor alla hade samma tonfall. Jämnt och ihållande, utan
vare sig stigande eller fallande, ljuder bomullsbörsens surrande upp under
kupolernas regnstänkta, koldammfläckiga glas.
Nästan ingen rörelse förnimmes i den mörka människosvärmen. Blott
här och där frigör sig någon av massan och tränger sig fram mellan
leden. Den stora massan står stilla, varje enskild behåller sin plats på
den svarta och vita rutan. Och dock är svärmen icke lugn; den böljar
som ett sädesfält för nyckfulla kastvindar. När nya siffror föras in på
kurstavlan, liksom ljusnar det därnere; det är därför, att hundratals
ansikten på en gång vändas uppåt. Men strax därpå silar den gråa
glanslösa dagern åter ned över idel mörka hattar, och ögat har inga
enskildheter att dröja vid.
Här, om icke just i samma byggnad, så dock i varje fall på samma
plats i Manchesters medelpunkt, ha bomullsindustriens stormän mans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
