Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Sidentillverkningen i Lyon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SIDENTILLVERKNINGEN I LYON’
375
metern, I snörmakerierna äro tillsatserna en nödvändighet; de kunna
stiga till 400 av råsilkets ursprungliga vikt.
Även det redan färdigvävda och färgade sidentyget genomlöper en
lång utveckling, innan det som färdigt lämnas ut i handeln. Det vandrar
i en maskin bort över gaslågor, som sveda bort ludden; detta skenbart
hänsynslösa förfaringssätt är möjligt, därför att det av maskar spunna
silket är föga brännbart och dessutom innehåller minst 10 vatten.
Medels en annan maskin tillsättes klister (»appretyr»), som med starkt
tryckande valsar pressas in i tyget. På en tredje maskin brytes ocb
knäckes åter det i tyget stelnade klistret på alla håll och kanter, tills det
är färdigt till strykning och glättning. När tyget har genomgått
behandlingen, vars enskilda avdelningar långt ifrån alla äro nämnda här och
som delvis hållas dolda som yrkeshemligheter, går det genom händerna
på arbeterskor, som avlägsna småfel i vävningen (»paddor» är det
tekniska uttrycket) och i färgningen. Eller det går till »tryckeriet», där
kopparvalsar i maskiner, som erinra om en äldre tids boktryckarpressar, ge
det enkelt eller flerfärgat mönster. Och äntligen är det färdigt till
vägning, mätning och inpackning.
Fig. 192. Bellecourtorget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
