Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Sidentillverkningen i Lyon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIDENTILLVERKNINGEN I LYON’
377
ett nytt kungligt påbud förklarat för den enda tillåtna upplagsplatsen för
allt främmande siden, som införes i Frankrike. Det var ju den tiden
italienska vävare, som tillverkade sidentygerna. Italien är den Lyonska
sidenindustriens läromästare, och de inkallade arbetarnas blod flyter ännu
i ådrorna på det släkte, som nu slår väven i Lyons verkstäder och
fabriker. Men lärlingen blev småningom skickligare än mästaren. Under
Henrik IV slår staten sig på att främja uppfödning av silkesmaskar i
Frankrike, så att Lyon kan få sitt behov av råvara tillfredsställt.
Industrien utvidgar sig; 1605 uppfinner den lyonske arbetaren Danzon en
vävstol, som mångdubblar tillverkningsförmågan. Under Ludvig XIV tar den
store organisatorn Colbert Lyons huvudnäring under sitt mäktiga beskydd.
Och nu börjar på allvar det långvariga tidsskede, varunder Lyon
tekniskt går i spetsen och på smakens område blir lika enväldigt som de
monarker, vilkas hov det arbetar för.
Under Solkonungens regering skapar Lyon åt sidenvarorna en stil,
som noggrant motsvarar, vad arkitekterna resa av sten och kalk i
Louvren och Versailles. Allt tjänar att som ram framhäva härskarens
majestät. I sidenet invävas praktfullt färgade frukter och blommor i
övernaturlig storlek, snäckor, bilder av ruiner och stela, klippta och putsade
trädgårdsanläggningar. Det hela storstilat, nästan våldsamt i sina
verkningar, som skola göra sig gällande i väldiga salar och i talrika grupper,
som kretsa omkring en och samma sol.
Under Ludvig XV gör sig Lyons sidenkonst smidigare och elegantare.
Den hämtar sin ingivelse från konungens älskarinnor, framför allt från
den konstälskande och kloka M:me de Pompadour. Blommorna och
frukterna få naturlig storlek; de stränga linjerna bli böljande. Allt blir
ljust och muntert, nyckfullt måhända, men stämt till njutning och fest.
Sin höjdpunkt i skönhet och behag nå Lyons sidentyger under
Ludvig XVI. Dess konstnärer liksom leva med i Marie-Antoinettes Trianon,
denna herdeidyll, där vita lamm med skära band och silverklockor
vaktas av markisinnor och där drottningen själv mjölkar kor med förgyllda
horn. Nu bli blommorna och frukterna på sidentygerna helt små; på
ljus botten ha med lätt hand strötts lillepyttbuketter, som sammanhållas
av bandrosetter. Allting är böjt, knubbigt, sirligt, idylliskt. Det vimlar av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
