Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Sommardagar i Granada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
•396
Inne i Granada, den vita staden mellan berg och floder, vandrar ett
långt tåg av trasiga män med stora lerkärl på ryggen upp till Alhambra
för att hämta det kristallklara vatten, som morerna kallade fram genom
att borra i klippan. De djupa brunnarna ha aldrig sinat, och från deras
underjordiska källor porlar och strömmar dag och natt en härskara av
rännilar ned genom Alhambras lunder ut över slätten, och klockringning
från det berömda Torre de la Vela anmäler vattnets ankomst samt de
timmar, varunder dess flöde inställes. Vid den stora vattenbehållaren
fyllas kärlen, och så springa vattenbärarna ned till staden och utbjuda
med höga rop sin vara. Från husen komma de storögda andahisiskorna
med kar och lerkrukor, eller de öppna på sina ställen, där en gammal
plägsed ännu har bibehållit sig, det hål i gatan, vari vattnet förvaras för hela
dagen.
Vattenbäraren är en fattig man, och blott de rikaste inom hans yrke
hålla en gammal, utsliten åsna att forsla de tunga vattentunnorna; han
köper, det moriska vattnet av staden för en kopparslant, släpar det utför
Alhambras branta vägar och säljer det med högst ringa förtjänst. Men i
Granadas liv spelar han en viktig roll. Mitt under dagens hetaste
sol-gass ljuder hans rop: Aqua fresca! (Friskt vatten!) genom gatorna, och
hans slit kan inan tacka för den yppiga växtligheten i husen, på gårdarna
och balkongerna.
Oftast trånga, aldrig ordentligt stenlagda slingra och bukta sig
gatorna runt omkring Alhambras kulle. Men är det klent bevänt med
stenläggning och belysning i den gamla konungastaden, så är dock månget
hus ett litet slott. Ty de fyrkantiga gårdarna äro bevuxna med palmer
och cypresser; pelargonier slingra sig uppåt murarna, och här är en
morisk valvgång, där en rad pelare stulna från Karl V:s aldrig fullbordade
palats, medan på ett ställe står en gallerport av konstrikt smidesarbete,
köpt bland gammalt skräp från Granadas storhetstid. Här slutligen äro
golvplattorna av marmor, en återstod från det palats, som fordom reste
sig där.
Och en prydnad ha de alla, fattiga hus eller rika. Det är en bild
av Padrona di Granada. Hon skänktes åt staden samma dag som
Boabdil tågade ut ur den, och så egendomlig hon än var, den heliga Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
