- Project Runeberg -  Gleerupska biblioteket : naturen och människolivet i skildringar och bilder / Geografien i skildringar och bilder : andra bandet /
410

(1908-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Sommardagar i Granada

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

GEOGRAFIEN

varpå elfenben och pärlemo teckna stjärnor och konstiga cirklar och som
vilar på ett snidverk av droppar, som falla och bildas ånyo, falla och
bildas, så att ögat förvirras. Väggarna äro maltfärgat gipsarbete, vari
flätade och brutna linjer slingra sig om varandra, gripa varandra, släppa
igen, gäckas, retas och slutligen samla sig till ett genombrutet spetstyg,
lätt som spindelväv och tätt som ett lövtak. En hög inläggning av
marmormosaik i svarta, ljusgröna och apelsingula färger löper in i de djupa
fönstersmygarna, där trädens grenar utifrån titta in.

Här var det som Boabdil, morernas siste konung, mottog de katolska
furstarnas sändebud, som fordrade, att Granada skulle ge sig. Då ägde
denna sal alla sina färger, det guld, som 1111 är alldeles borta, den
purpur, det djupblå och det kastanjebruna, som nu anas bland siraterna.
Då var golvet täckt av tjocka mattor, och framför fönstersmygarna hängde
guldinvävda förhängen av sjögrönt siden. Boabdil satt på sin låga,
väggfasta soffa; omkring honom stodo rikets stormän i harnesk och med
brokiga turbaner om hjälmarna. Han lyfte ej de stora, milda ögonen, och
han vågade ej tala; araberna omkring hans troil sågo i den stund, då
han skulle avvisa Kastiliens nesliga fordringar, blott ett milt vemod
utbrett över hans bleka, fina drag. Det blev icke heller Alhambras konung,
utan en av hans undersåtar, som med ett beslöjat svar sände Kastiliens
utskickade tillbaka till det kristna lägret.

Länge förblev rådet samlat i ambassadörernas sal. Planer
avhandlades; det tvistades och talades högt, och Allah kallades till vittne. Men
konungen blev tystare och tystare; hans ögon hade irrat omkring bland
vågornas sammanflätade rankor, hade följt det breda bälte av stjärnor,
som löper tvärs igenom dem, och i de kufiska bokstävernas guld hade
han läst Allahs lov, den höga visan till naturen och dess skapare. Tid
efter annan dröjde han ett ögonblick vid honom, som talade, och
lyssnade till rösten utan att höra orden, som tycktes komma långt bortifrån.
Men slutligen stannade han vid en inskrift, där det stod, att Jusuf ben
Nasar hade byggt denna sal, alt hans rykte förmörkade stjärnorna och
att ban bland konungar var den störste . . . Detsamma hade de en gång
sagt till honom, då han salt där för att mottaga skatt från underkuvade
furstar och då all Österlandets prakt hade omstrålat hans tron: då den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:55:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gleg/2/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free