Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ove C. L. Vangensten: Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
439
Riset är en kärrväxt, som behöver fet, sandig matjord, på en grund,
som vattnet ei kan tränga genom. De breda risfälten genomskäras av
uppkastade vallar, på vilka man kan gå torrskodd. Vallarna hålla kvar
vattnet och hindra samtidigt vinden från att frambringa vågor, som skulle
kunna slita loss de späda plantorna. Först tilltäppas alla utlopp, för att
vattnet skall bli
stillastående. Därefter sås
utsädet i vattnet, som starkt
grumsas upp, så att
kornen skola sjunka till
bottnen med jordpartiklarna.
Medan riset växer,
behöver det ständigt tillsyn
och arbete. Vattnet måste
först och främst hållas vid
jämn värmegrad, omkring
20° C. Fälten måste
ständigt kupas och rensas, i
synnerhet är det viktigt att
avlägsna vattenväxter, som
hastigt spira upp och lätt
kväva risstånden. Fyra,
fem månader efter sådden
skördas riset i september
—november, innan det
fullt mognat. Först
avtappas vattnet, och 2—3
dagar därefter kan riset skäras. När det har legat några dagar, bindes
det i kärvar och köres in så fort som möjligt. Tröskningen försiggår för
hand, och riset får ej läggas i bingar, förrän det är alldeles torrt, enär
det lätt utsättes för brand, om det är det minsta fuktigt. Risfälten täcka
i Italien 165,000 hektar. Den årliga avkastningen är i medeltal 6 milj.
hektoliter med en utförsel av omkring 35,000 ton.
När man ser arbetaren ute på risfälten, förstår man snart, hur en-
Fig. 22(5. Canale Grande i Venedig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
