Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ove C. L. Vangensten: Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ITALIliN
455
kokas den på vilt växande grönsaker, och har det betecknande namnet
acqua cotta, »kokt vatten». Litet fårmjölksost kunna de ha, men kött se
de nästan aldrig en skymt av, lika litet som vin och mjölk.
De människor, som bo här, odla jorden enligt kontrakt med
arrenda-torn eller underarrendatorn. Och villkoren äro icke fördelaktiga. De få ett
stycke mark att odla. Men först måste de föra upp en koja, eller bättra på
den, som företrädaren hade. Bonden, il contadino, blir då genast tvungen
att låna av förmedlaren eller arrendatorn till inköp av trävirke och dylikt;
han betalar 10 ränta, som drages av på den blivande skörden. Formen
för själva arrendet är det så kallade a terzeria, det vill säga en tredjedel går
till ägaren för varje uppodlad jordlapp, de två tredjedelarna till bonden.
Detta förefaller ju icke så värst betungande. Men av dessa båda
återstående tredjedelar måste han betala en fjärdedel till förmedlaren,
»agenten», så något till ännu en mellanhand och litet till uppsyningsmannen
över egendomen. Dessutom som sagt 10 % ränta på allt, som
förmedlaren lämnar i förskott.
Värst är det dock med utsädet; här äro villkoren oförskämda,
nämligen 50 X i ränta. Dessutom lämnar agenten bonden dålig, förstörd
majs till mat, ehuru han tar betalt av ny, god skörd med 25 X ränta.
Slutligen betalar bonden 20 lire (en lira = 72 öre) för redskapens
nötning och åtar sig att odla en liten jordlapp gratis åt agenten. Och så
förbinder han sig att sälja hela sin skörd åt denne, som sålunda i själva
verket själv får bestämma priset. Och när bonden omsider är utsugen
och efter sju månaders arbete reser tillbaka till sitt hem i bergen, så står
han i skuld för en 40—50 lire. Då är han tvungen att komma igen
nästa år. Det är på denne jordarbetares släp och slit, som de andra leva
kräsligt: godsägaren, överarrendatorn, underarrendatorn, agenten och
uppsyningsmannen.
Här härjar träskfebern som på inget annat ställe. Och människorna
se ut som skelett, gula med uppsvällda magar, därför alt mjälten växer
under sjukdomen. Vi stanna i Foro Appio, en by norr om träsken. Här
finns en liten bod, där man säljer vin, tobak och de uslaste födoämnen;
där stå några öppna tunnor med sill och med tonfisk, och lukten är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
