Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Strövtåg på Balkanhalvön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
48G
492 GEOGRAI-IEN
de sitl lopp genom dalen nedanför berget, överallt spridande
fruktbarhetens välsignelse. Här får vinet doft och fyllighet, här blir frukten söt och
stor, säden ger riklig skörd, mullbärsträden växa snabbt och kraftigt, så
att silkesmasken får frikostig näring, husdjuren trivas väl, och
människorna bli gamla utan att känna nöd eller sjukdom.
Från Vodena går min färd till Monastir. Här bildar jag i hast min
lilla karavan och får mig beviljad en säkerhetsvakt av turkiska
polissoldater. Med mig själv, min tjänare och tolk äro vi sju man, som en vacker
sommarmorgon rida åstad på äventyr i det djupaste Macedonien, inåt de
ståtliga högslätterna omkring Ochrida- och Prespasjöarna vid Albaniens
gräns.
Vägen från Monastir till den första dagsresans mål, Resna, för genom
en backig dalgång i den pelagoniska slättens yttersta, nordvästra hörn. På
båda sidor löpa ansenliga bergskedjor, av vilka Peristeri-fjällen uppnå en
höjd av 2,300 meter.
Flera människor äro ute på resa, än jag hade tänkt mig. De dela sig
så att säga i två skarpt skilda slag: landets herrar och trälarna. På
vägen rida albaneser och turkar i guldbroderade kläder och överhängda
med dyrbara vapen; när de hälsande draga förbi på sina praktfullt
utsmyckade hästar, får man ett starkt intryck av den förnäma värdighet, varmed
de föra sig. Det ligger kanske nog i hela deras utstyrsel någonting av
operettrövaren, som det kunde vara frestande att draga på munnen åt,
men ståten klär dem, och äro de rövare, så bära de i alla fall icke sina
vapen på skämt. De mena allvar, när de visa vördnad och fordra sådan
tillbaka.
På fälten omkring de av lera hopmurade byarna arbeta bulgarerna.
De äro överdragna med smuts — ej spåren av morgonens arbete med
jorden, utan det lager av orenlighet, som i tidernas längd ger de fattigaste
och slöaste en likgrå färg. De äro krokiga och lutande, som om de alla
vore gubbar. Deras ögon äro skygga som hos hundar, vilka ha fått
mycket stryk. Många släktleds elände har märkt deras ras. De äro
födda till träldom, liksom de stolta och raka män, som spränga förbi dem
på hästar med skarlakanstyglar, äro födda att härska — och veta, att de
äro det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
