Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Strövtåg på Balkanhalvön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STRÖVTÅG PÅ BALKANHALVÖN
501
är träffad av ett sabelhugg, som har efterlämnat ett långt sår med breda,
röda kanter. Men det finns också bland dessa upprorsmakare män, som
äro vackra i döden. Med vitt utbredda armar ligger bandets anförare
bland sina kamrater; intet synligt sår har vanställt hans präktigt formade
huvud med de regelbundna, kloka dragen, det stora, mörka helskägget
och den svarta hårmassan. Han hade varit lärare inne i Monastir, men
skolverksamheten blev honom för trång, när hänförelsen, tron och
förbittringen satte vapen i hand på hans landsmän. Han flydde, kort efter S:t
Georgs dag, upp i bergen, och nitton vilda kamrater, som ban träffade
på däruppe, valde honom till anförare.
Nu ligger han och alla de andra här på Mogilas kyrkogård.
Flugorna kräla i deras sår; ingen vågar kännas vid dem, ej ens så mycket,
att deras ögon kunna bli tilltryckta i döden. När frampå dagen tjugo
jordhålor äro färdiga, vräkas de ned i dem, utan svepning eller kista,
som as, vilka grävas ned.
Mogilabandets saga är all. Det skall ej ens vara möjligt att på den
skuggiga, blommande kyrkogården finna de gravar, som gömma stoftet
av dessa tjugo bulgariska män, som hade invigt sitt liv till en stor tanke.
Under ett belt dygn höllo de stånd emot en oerhörd övermakt och
unnade ej fienden segern, förrän den sista knallhatten skjutits av. De föllo
för sitt folks frihetsträngtan och med dess frihetssång på läpparna.
II. GENOM SERBIEN OCH NOVIBAZAR.
I juli 1908 ägde den så kallade »ungturkiska» statsvälvningen rum.
De turkiska besättningarna i Resna och Saloniki, som ögonblickligen funno
stöd hos de övriga delarna av hären, begärde återinförandet av den
författning, som sultan Abdul Hamid den 23 dec. 1876 hade skänkt sitt rike,
men som i själva verket redan året därpå hade upphävts och avlösts av
en sträng och godtycklig styrelseform. Sultanen gav efter för härens
fordringar, och överallt i Turkiet utskrev man val till en riksdag, som
öppnades av Abdul Hamid själv den 17 december 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
