Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz v. Jessen: Strövtåg på Balkanhalvön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
515
som spraka av rå ved och ryka av fuktigt löv. Här värma herdarna sig
och ge gärna rum åt en utmattad vägfarande. Ute i dimman eller
mörkret ljuda de klara, nyckfullt lekande tonerna från hjordarnas klockor,
närmare och fjärmare, allt eftersom herden kallar med rop, vilka djuren
förstå som sitt eget språk. Kanske har denna yngling en bit bröd och
en klunk vatten att bjuda på; om han det har, bjuder ban det genast åt sin
gäst. Han för sig som en furste i sina praktfulla trasor och är skön som
en ung gud. Här passa Heines ord, att »König ist der Ilirtenknabe», och
vackrare härskare än detta folks ungdom ha aldrig burit en krona.
Mac Cullaghs och min lilla karavan håller rast två gånger under
varje dagsmarsch i något turkiskt »lian» (härbärge) vid vägkanten. Om
ej annorstädes på Europas fastland, så har i alla fall här medeltiden
bibehållit sig oförändrad. De framsteg i åstadkommandet av värme och ljus,
som andra folk långsamt tillkämpat sig, äro fullständigt okända ute på
landet i sandsjak’et Novibazar. Knappt ett enda av härbärgena har
glasrutor; fönsterna öppnas och stängas med en trälucka, eller ock finns det
alls inga öppningar i väggen annat än dörren. Folk och fä inhysas i
samma rum; en låg upphöjning av trä är människans sitt- och sovplats.
Från den öppna eldstaden stiger röken upp under takbjälkarna och söker
sig långsamt ut genom ett hål, vilket, alldeles som man kan läsa i Troels
Lunds »Dagligt liv i Norden på 1500-lalet», kan stängas med en lucka, på
somliga ställen av trä, på andra av en svinblåsa, uppspänd i en ram.
Skorstenar känner man i allmänhet ej till.
Ljus åvägabringas med hjälp av kådiga furustickor eller hemstöpta
talgljus, som ständigt måste putsas. När en gäst skall ha en cigarrett
tänd, bjuder värden honom med en tång ett glödande kol från eldstaden.
Utom foder och vatten åt hästarna finns det på dessa rasteställen
ingenting annat att få än ägg och turkiskt kaffe. Kokkärlen äro så få och så
små, att det stundom är svårt för oss att få våra konserver uppvärmda.
Socker står sällan att uppdriva. Glas eller andra koppar än de
fingerborgar, vari turkiskt kaffe serveras, tjänar det ej till att fråga efter.
Däremot kunna på jämförelsevis kort tid några obestämbara rätter, vilkas
huvudbeståndsdelar äro inälvor av lamm och fjäderfä, lagas i ordning i kit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
