Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N. Wille: Kaukasus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
568
GEOGRAI-IEN
I sammanhang med förekomsten av bergolja i jordlagren kunna
utvecklas brännbara gaser ur sprickor i marken. Detta är t. ex. fallet i det
närliggande Surachani, där det ännu finnes lämningar efter elddyrkarnas
gamla tempel. Den siste elddyrkaren lämnade platsen 1881, och den
heliga elden vanhelgas nu genom att tagas i näringsdriftens tjänst eller
genom att antändas för att mot 30 kopek förlusta resande. En liknande
gaskälla utmynnar också i det Kaspiska havet strax utanför Bakus hamn.
Ror man dit ut, kan man med en kastad brinnande tändsticka antända
den uppstigande gasen, som under gynnsamma förhållanden brinner i flera
dagar, tills vinden släcker den. Sådant är dock ett lekverk, jämfört med
när en oljebrunn råkar i brand, vilket stundom inträffar. Lågorna kunna
då slå 200 m. högt i luften, och dånet höres 10—15 km. bort. Som det
är mycket svårt att släcka en dylik brand, får den i regeln pågå, tills
borrhålet sinar och elden sålunda ej får mera näring.
Baku höjer sig i avsatser vid en bukt av Kaspiska havet. Nere vid
hamnen är staden, som har ungefär 120,000 invånare, byggd på
europeiskt vis, och den äger ett rikt affärsliv, enär den är genomfartsort för
förbindelsen mellan Svarta och Kaspiska haven samt Turkestan och
Persien. Ett sådant liv som på kajerna i Baku får man sällan se.
Överallt ligga massor av varor uppstaplade, så att man knappt kan komma
fram, och en mängd stora ångare ligga och lasta eller lossa. Rörelsen i
hamnen ökas ytterligare genom en mängd petroleumpråmar, som ligga
här och ha till ändamål att förse ångarna med bränsle, Man använder
nämligen ej stenkol till eldning, utan de petroleumsrester, som bli kvar,
sedan kerosin (handelsnamnet på fotogen) utvunnits. Det är ganska
egendomligt att se, när en stor ångare kommer in till kajen; strax lägger sig
en dylik svart, illaluktande pråm långsides med den, och några perser
pumpa därpå ångarens behållare full av petroleumrester.
Av perser ser man många redan i Tiflis, men ännu liera i Baku.
De äro små, men välvuxna män, med regelbundna, vackra anletsdrag; de
ha svart hår och bära i regeln endast mustascher. De gå vanligen i
långa, svarta kappor och ha ett godmodigt, nästan sävligt utseende, men
detta hindrar ej, att de äro mycket arbetsamma. På kajerna i Baku äro
nästan alla sjåare perser, och de förmå bära alldeles otroligt stora bördor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
