Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Franz von Jessen: Med expresståg genom Sibirien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trojkan oss över Angaras pontonbro in i den stora sibiriska stadens
medelpunkt.
IRKUTSK.
Enligt almanackan skulle det ha varit vår. Men om man undantar,
att solen, när jag på förmiddagen spatserade genom staden, sken glatt,
stodo alls inga vårtecken att upptäcka. De få träd, som syntes här och
där, stodo nakna, grå och dystra, ännu tryggt vilande i sin långa
vintersömn. Gatorna, de breda samfärdslederna i den låga, vidsträckta staden,
voro liksom delade i två hälfter. Där solen sken, lågo de upptöade till
gyttja; där skuggan ännu rådde, lågo de med is och snö över sina djupa
hjulspår och talrika pussar. De flesta människor man mötte voro
pälsklädda.
Men få timmar senare, vid middagstiden, blev det så varmt, att en
tunn sommaröverrock var mer än nog — ända tills man åter fram emot
kvällen fick lust att bylta in sig i hela sin nordpolsutrustning. Uppriktigt
sagt: ett nedrigt klimat!
Irkutsk är annars en gästfri stad. Visserligen är endast huvudgatan
stenlagd, så att de övriga gatorna vår och höst närmast måste tänkas
vara en lika sammanhängande rad dypölar, som de voro denna dag
i maj. Gatorna äro sålunda bristfälliga, men i stället har man många
bekvämligheter inomhus. Både elektriskt ljus och W. C. förekomma
allmänt. Det finns icke en eller två, utan många stora och välförsedda
handelsbodar i alla upptänkliga affärsgrenar. Staden har en nätt liten teater,
flera bibliotek och ett museum. Det finnes talrika skolor och sjukhus,
samt en massa fabriker av olika slag. Slutligen är Irkutsk huvudsätet
för den sibiriska gruvförvaltningen med ett därtill hörande laboratorium
för guldsmältning.
För så vitt någon ännu till namnet Irkutsk skulle knyta
föreställningar om en ödslig, tröstlös förvisningsort, tar han storligen fel. Det
kan dock ej förnekas, att man får en bestämd känsla av att stadens
nuvarande hyfsning är av jämförelsevis ung ålder och ännu sitter tämligen
löst. Jag kan ej rätt förklara varför, men under min korta vistelse i
Irkutsk hade jag verkligen ofta det intrycket, att jag hälsade på i någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:55:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gleg/3/0014.html
