Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz von Jessen: Med expresståg genom Sibirien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och åter till sin kinesiska hemort. De äro främlingar, och de önska
fortfara att vara främlingar, umgås med ingen utom med varandra, tala
heller knappt med andra om annat än affärer. De ha icke kommit för att lära
själva eller lära andra och vilja på det hela laget ej ha annan förbindelse
med den befolkning, de leva samman med, än sälja varor åt den och
inkassera dess pengar.
När så den eftersträvade summan är sammansparad och åldern
börjar göra sig gällande, sälja de affären — till någon kines — och draga
hem till sin hemtrakt för att dö i fred och begravas under de gamla
träd, som skugga deras fäders gravar.
På ett helt annat sätt skickade sig den japanska befolkning, som åren
före rysk-japanska kriget till icke ringa antal drev affärer i Irkutsk.
Japanerna voro icke så mycket handelsmän som hantverkare och
näringsidkare i smått. Med utomordentligt spårsinne satte de sig in i ortens
behov och hittade vägar att tillfredsställa dem. De gjorde sig förtrogna
med det infödda folket, sydde skor åt prästerna, hjälpte som snickare
gruvingenjörerna, tillgodosågo som smeder järnvägarnas behov och
tvättade för det högre befälet i hären. Till slut gingo de ut och in i alla
hus, vädrade upp, vad de kunde, gjorde goda affärer och unnade sig ingen
vila i sitt arbete att sätta sig in i förhållandena. Då sedan, vid
krigsutbrottet, hela denna svärm av små kvicka och villiga män försvann,
fann mången värdig borgare i Irkutsk besynnerligt, att japanerna hade
lärt sig tala ryska så väl och att ställa sina frågor så behändigt, fast de
blott voro tarvliga skomakare, snickare och tvättare. Och man blev rätt
allmänt ense om att dessa japaner varit officerare, som utsänts av sin
regering som spioner.
Det rådde ett starkt pulserande liv på Irkutsks bangård, när jag
skulle i väg. Långa rader med vagnar stodo stilla på de många spåren.
Små och stora lokomotivs visslingar skuro genom den kalla luften.
Pälsklädda kalmucker, buriaker och kirgiser trängdes kring biljettluckan.
Oerhörda staplar av resgods hopade sig i bangårdens förhall.
När vårt långa, tunga tåg satte sig i rörelse, sken solen med gyllene
glans, men den förmådde dock ej fullständigt smälta isen på fönsterrutorna.
Baikals vita högfjällshav gjorde sin närhet gällande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
