Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz von Jessen: Med expresståg genom Sibirien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomresa Ostsibirien under ett ständigt stegrat intryck av fredligt
uppblomstrande liv.
Men det oavbrutna rullandet, den enformiga tillvaron i detta samma
trånga rum förslöar för övrigt iakttagelseförmågan till den grad, att det
nästan blir omöjligt att skilja den ena resdagen från den andra. Kanske
finns här lika mycket att se som på andra ställen längs den
transsibiriska banan, men mina anteckningar bli allt sällsyntare, fattigare och
fattigare....
På den fjärde resdagen på andra sidan Baikal kommo vi tidigt på
morgonen till stationen Mandschuria. Knappt hade tåget stannat, förrän
vi översvämmades av en lurvig hop kineser, mongoler, mandschuer —
eller vad det nu var för arter och avarter av det himmelska rikets
invånare. De slogos och revos om vårt resgods; med en ström av
gurglande ljud, ledsagade av ivrigt minspel, bjödo de ut cigaretter, oanständiga
bilder, budda- och andra gudabilder av sten eller trä, sidentyger, fåglar
i bur, nagelsaxar och öronrensare, korallsaker och pälsmössor. Det ena
kineshuvudet efter det andra dök fram, än i dörren, än i fönstret, än på
båda ställena samtidigt. Under ett aldrig avbrutet svärjande på alla
levande språk, som stodo till mitt förfogande, fullbordade jag den
morgonen min toalett, medan de grinande asiathuvudena oavlåtligt tittade
fram och försvunno framför mig, bakom mig och på alla sidor.
Nu hade vi alliså äntligen — på den femtonde resdagen — hunnit
in i Mandschuriet.
Det första intrycket av landskapet är dystert. En ödslig slätt, varpå
flygsanden har bildat små gravliknande högar, sträcker sig milsvitt på
båda sidor om järnvägslinjen. Men snart ändrar trakten karaktär. På
andra sidan Kailar närmar sig järnvägen Stora Chingans bergskedja, som
den borrar sig fram genom medels flera tunnlar. Här anträffar man
vackra klippformationer, rikt beklädda med en växtlighet, som vid denna
årstid är frisk och färgrik. Längre mot sydost genomskär banan
Noni-slätten; när tåget en mörk natt brusar fram däröver, ser man tid efter
annan långt, långt borta glimtar av enstaka ljus, som låge det ett hav
emellan och vi själva styrde fram efter fyrtorn och bojar.
Så växlar bilden åter. Långsamt och försiktigt rullar tåget över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
