Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Franz von Jessen: Stads- och bondeliv i Mandschuriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
frasande, härligt färgade sidenet, de dyrbara pälsvarorna, ädelt trä i
konstnärlig snidning, porslin, som klingar likt klockgjuten metall och är
vördnadsvärt på grund av sin hundraåriga ålder. Här är också den
allvarliga och högtidliga hängivenheten för arbetet, den rastlösa fliten, den stora
förnöjsamheten, förenad med vördnad för det förflutna, släktkärlek och
aktning för de avlidnas minne.
Men knappast har man börjat tränga in en smula under denna ögat
förvirrande och nyfikenheten eggande yta, förrän man förvånas vid åsynen
av den rörliga mångfald den täcker. Och ju mer man tror sig ha lärt,
desto mera förvånande verkar ständigt iakttagelsen, och desto starkare
känner man, att man som västerlänning står utan förutsättningar för
begripandet av denna sällsamt rika kultur . . .
Redan detta strider ju mot alla föreställningar, som man för med sig,
detta att kineserna, som äro det erövrade folket, vilket ännu i dag styres
av en främmande härskareätt, helt och hållet ha uppslukat det erövrande
folket, mandscliuerna, vilkas furstar sitta på den kinesiska kejsartronen.
Men ingenting tycks kunna motstå den kinesiska fliten och
affärsdugligheten. De täta, rastlösa massornas arbete underkuvar lugnt och säkert
alla fiender, som komma blott med den råa styrkan alldeles som
myrorna återupprätta lag och ordning i sin stack samma dag, som den
oavsiktligt förstöres av en förbigåendes käpp eller stövel.
Mandschuspråket användes nu blott vid det kinesiska kejsarhovet,
liksom i Europa latin användes i medeltidens högtidliga aktstycken. I
Mandschuriet varken talar, skriver eller läser man det utanför de lärdas krets.
Där finnas heller inga mandschuer mer. Kvinnomoderna ha bevarat en
viss särprägel: håruppsättningen är annorlunda än i det egentliga Kina,
och »de små fötternas tortyr» är föga utbredd hos den infödda
befolkningen. Men i övrigt finnes ingen skillnad vare sig på människorna eller
på inrättningarna. De ha allting gemensamt: seder och sedelära, vanor,
arbetssätt, tro, klädedräkt, språk, vitterhet, konst och bela den övriga
odlingen. Så långt som till ryska gränsen i öster och Mongoliet i väster
bo nu blott kineser och några inflyttade främlingar, utbördingar bland
den flitiga, strävsamma myrstackens miljoner.
Därför är Mandschuriet heller icke ett krigar- och jägarfolks vilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
