- Project Runeberg -  Gleerupska biblioteket : naturen och människolivet i skildringar och bilder / Geografien i skildringar och bilder : tredje bandet /
98

(1908-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Redaktionen: Samfärdsel i Kina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98

GEOGRAFIEN’

höjd med den övriga slätten. Byarna, fälten, trädgårdarna ligga uppe på
slätten, vägarna fem, tio, tjugo, trettio meter under dem.

Där lösslagret är tunnare och vägarna följaktligen ej så djupa, bruka
fotgängarna ofta vika av från dessa hålvägar, som till på köpet äro fyllda
med fotshögt gult damm, och i stället följa den höga kanten utmed dem.
Skottkärror, åkdon, förspända med mulåsnor, och ryttare måste emellertid
följa hålvägarna, vilka stundom äro flera kilometer långa och blott sällan
avbrytas eller vidga sig. Nere på bottnen äro de knappast mer än två
meter breda. Komma då två vagnar körande i motsatt riktning, så kunna
de ej vika av åt sidan och lämna plats åt varandra; de nakna
lössväggarna stå ju rätt upp från vägkanterna. Här lär man först riktigt sälta
värde på sin betäckning av ridande soldater, ty när man kommer Lill en
dylik hålväg, gäller det att skicka någon av soldaterna blixtsnabbt i
förväg för att varsko sådana åkande, som möjligen komma från andra
hållet, och förmå dem att göra halt vid ingången till hålvägen.

Det händer emellertid, att den flätprydde förridaren kommer för sent:
en bel rad av kärror har redan kört in i passet. Det blir då att vänta
i denna stekheta, dammiga, torra hålväg, över vilken solen måhända
står lodrätt, tills kuskarna spänt ifrån och med outsäglig möda och fara
lyckats gräva en liten fördjupning i lössväggen, så stor, att de kunna föra
sina dragare på sidan om vagnarna och spänna för dem från motsatta
ändan. Nu kunna vagnarna åter komma ut ur klyftan till närmaste
öppna ställe på vägen, och sträckan ligger fri. Ingen törs göra motstånd,
så fort han får syn på den röda eller blå tröjan, som hör till de ofta
obeväpnade soldaterna.

För att förekomma dessa högst besvärliga och tidsödande avbrott
bruka kuskarna, när de köra in i hålvägarna, klatscha med sina långa
piskor och utstöta höga, långdragna varningsrop. Ibland höra de
varandra också tydligt, men vardera av dem hoppas, att den andre skall ge
efter; båda köra därför åstad, tills de sitta vackert fast och ej kunna
komma en tum längre. Då brakar det löst med skällsord och slagsmål,
men vad gör det? Kineserna ha ju gott om tid, och komma de inte till
målet i dag, så blir det väl i morgon.

Ännu djupare nedskurna äro landsvägarna i Schansi och Honan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:55:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gleg/3/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free