Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten Konow: Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
168
GEOGRAFIEN’
De väldiga berg, som bilda Indiens gräns mot Mellanasien, äro kända
under namnet Himalaja, d. v. s. snöns hem. Där finnas jordens högsta
toppar, framför allt det himmelshöga Mount Everest, som höjer sig
närmare nio kilometer (8,839,73 m.) över havsytan. Från den stora
mitt-kedjan, som på visst sätt bildar vattendelare!! mellan Tibet och Indien,
och ned till slätterna är det omkring 150 km. och större delen av detta
stora område är obanat och utan liv. Landsvägar ha anlagts upp till
enstaka småstäder i de nedre trakterna, men eljes går handeln och
samfärdseln med det inre Asien längs smala stigar, som slingra sig upp och
utmed åsar och fjäll och slutligen leda över höga pass (från 4,300 till
5,500 m. över havet). Och djupt nere i trånga klyftor brusa de strida
floderna, som sedan flyta ned genom Hindostans slätter. Över dem leda
enkla hängbroar, ofta blott en enda bambustam och rep till ledstång å
ömse sidor, eller ett rep, spänt från strand till strand med ett par korgar
att sitta uti, upphängda vid repet. Men över dessa gungande broar går
bergsbon utan betänkande, ofta med tunga bördor på ryggen.
Från mittkedjan och ofta från de högsta topparna på den slingra sig
bikedjor ned mot sydost eller sydväst, och höjden avtar söderut till
omkring 2,500 m. Så följa tvärbranta stup ned emot slätten, som endast
ligger några få kilometer söder om den sydliga kammen av den yttre
Himalajakedjan.
Högst upp är allting endast snö och is och nakna fjäll. Ned till
omkring 4,500 m. över havsytan sträcker sig den eviga snöns bälte. Där ser
man toppar och jöklar och snöforsar, så långt ögal kan nå. Men växter
och träd kämpa tappert för att kläda fjället. Ända upp till omkring
5,500 m. ha vissa ormbunkar och högfjällsväxter hunnit, och länge dröjer
det heller icke, förrän skogen möter oss. Redan omkring 5,000 m. över
havet, högre än alpernas högsta toppar, möta vi en och annan liten
rliodo-dendron, och efter hand som vi komma nedåt, växer den större och större
tills den står där i täta skogar med höga träd. De vackra röda blommorna
lysa i den klara luften och framhävas ytterligare av de gröna bladen.
Och så kommer snart barrskogen (på 3,600 m.), silvergranar och
lärkträd och den härliga deodaren (Pinus deodara), samt björk och al,
ek och kastanje, och ännu längre ned kaktus och palmer och den täta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
