Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten Konow: Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
geografien’
tänka med fasa på de tusentals indier, som stuva ihop sig på tredje klass.
Det är emellertid dessa tredje klassens passagerare, som hålla järnvägarna
uppe. Omkring 300 miljoner av den sortens passagerare om året, det
betyder dock någonting, fastän det gäller att täcka utgifterna för 50,000 km.
järnväg och avgiften är icke fullt ett öre pr kilometer.
Tåget för oss tillbaka över Indusbron vid Attock och därefter ned
över Pandschab, de fem flodernas land. Och vi äro glada att komma vår
väg från Peschawar utan något anfall av den svåra feber, som så ofta
härjar där. Nu ligga de framför oss, de väldiga slätterna, från
Himalaja-bergen i norr och nedåt mot den ofruktbara öknen i söder. Om vi
kommit hit en månad tidigare, skulle vi ha fått ett helt annat intryck av
alltsamman. Då skulle vi ha sett framför oss ett mångfärgat, böljande
hav av alla slags säd och gagnväxter, varur byarna höjde sig liksom öar.
Nu är mycket av skörden redan avmejat, ty vi ha kommit in i oktober,
och då är lantmannen redan färdig med en stor del av majsen och riset,
som sås i juni och juli, när monsunen har kommit med sitt regn. Kvar
stå ju ännu åtskilliga böljande majsfält, och vi kunna se, huru den idoge
lantmannen skär riset och lägger det i högar till torkning.
Och vi se, huru risfälten äro indelade i rutor med små jordvallar
emellan. Vi höra, att detta har gjorts för bevattningens skull. Vattnet
föres in i en ruta och får stå där, så länge det behöves; därefter ledes
det genom vallen in i nästa ruta. Omkring hälften av Pandschab är ju
beroende av den konstgjorda bevattningen. Kanaler leda vattnet från
floderna långt ut på landet, och dessutom firas vatten upp från de djupa
brunnarna. Oxar kunna vi se gå av och an, än dragande det tunga
vattenkaret över hjulet upp från den djupa brunnen, tills det öser sitt
innehåll ut genom rännorna, än vandrande uppåt mot brunnen igen, under
det karet sjunker ned för att fyllas på nytt.
Där skörden redan är förbi, se vi jordbrukaren i fullt arbete med
att så vårgrödan, vete, korn och ärter. Och vi höra, hur han måste
sträva för att få den mogen till april eller maj. Tre, fyra ordentliga
bevattningar äro nödvändiga. Kommer det litet regn vid jultiden, då är det
ju en god hjälp. Annars blir han tvungen att sköta allt förmedels den
konstgjorda bevattningen. Det höga sockerröret är icke riktigt moget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
