Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. H. von Schwerin: Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’266
GEOGRAFIEN
dimensioner emellertid söderut bliva allt ringare. Den första av dessa,
eller Sansibar-bukten, bekant för sina betydliga kustöar, av vilka Sansibar
är den mest bekanta, sträcker sig från ekvatorn till 10 gr. sydl. br.
Kustområdet med tillhörande inland är numera uppdelat mellan England och
Tyskland.
På andra sidan av Mosambik-utsprånget, som närmar sig
Madagaskar på ett avstånd av 400 km., vidtager So/aZa-bukten, i vars innersta
del Sambesis vittförgrenade delta är beläget, och slutligen på andra sidan
vändkretsen Delagoauiken (i vidsträckt bemärkelse), i vilken Limpopoüoden
utfaller.
Rätt söderom vändkretsen på Gasalandets ödsliga kust ligger det
fordom så berömda Cctbo dos correntes, d. v. s. »strömmarnas udde», som
betecknar den sydligaste av de afrikanska araberna besökta kustpunkten,
vilken de emellertid för de här rådande starka strömmarnas skull ej vågade
överskrida. Deras fruktan för denna udde framgår tydligt av den
benämning, Djebel en Ndame eller »ångerns udde», som de tilldelat densamma,
emedan den, som sökte att kringsegla denna udde, bittert fick ångra sin
dumdristighet.
Här och var på denna kust, till vändkretsen i söder, finnas gamla, halvt
förfallna kasteli, som vittna om att araberna fordom varit herrar här.
Efter dem tog Portugal arv. Dess väldiga rike, som från 1500-talet till
1600-talets mitt omfattade bela Afrikas ostkust från Delagoabukten till
Somalilandet och därjämte Arabiens sydkust från Aden till Persiska viken,
är dock nu högst väsentligen förminskat.
Den nu skildrade, söder om ekvatorn belägna kusten är mestadels
låg, sandig och trädlös, eller också sumpig samt betäckt med de
karaktäristiska tropiska mangrove-skogar, vilka på samma gång antyda och fördölja
de härvarande för sitt osunda klimat fruktade flodmynningsområdena. Där
mangrove-vegetationen upphör, vidtaga korallbildningarna, vilka ej kunna
tåla flodernas färskvatten; mangroven däremot trives endast i bräckt
vatten, bildat genom blandning av havets och flodernas vatten.
Även här saknas verkligen goda hamnar. Skeppen nödgas ofta ligga
på en fullkomligt oskyddad redd, och ej sällan hindra korallreven dem
att närma sig kusten på tillbörligt avstånd. Den relativt bästa av dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
