Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. H. von Schwerin: Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’298
GEOGRAFIEN
kas ruskiga detaljer knappast kunna omtalas. Landet närmast
Tanganjika-sjön var nästan folktomt; dess invånare hade bortsläpats av chalerna. På
vägen till ostkusten brukade de olyckliga omkomma massvis. Man
berättade, alt de annars så glupska hyenorna i Udjiji (vid Tanganjikas östra
strand) voro övermätta av det myckna slavköttet, och att de arabiska
karavan förarna tvingade de överlevande slavarna att förtära sina döda
olyckskamraters kött.
Ostkustens indiska köpmän hava ännu i dag till stor del lyckats
bibehålla sin härskande ställning. Del inköpta elfenbenet försäljes av
dem vidare till tyska, amerikanska eller engelska handelshus. Men även
direkt utföras stora massor från Sansibar till Bombay. Från Bombay
går elfenbenet delvis till Europa, framför allt till London, där detta
elfenbens ursprung länge ansågs vara asiatiskt.
Indien själv konsumerar mycket elfenben, som förarbetas till
armringar. (Därtill användas de jämntjockaste och rundaste betarnas ihåliga
delar). Dessa sönderslås emellertid vid ägarens död, vilket naturligtvis
bidrager till att efterfrågan efter elfenbenet bibehåller sig oförminskad.
Numera har man i Ostafrika verkligen lyckats att delvis åtminstone
göra slut på dessa upprörande förhållanden, sedan slavhandeln här blivit till
ytterlighet försvårad. Elfenbenstrafiken har alltmera börjat antaga lagliga
former, på samma gång som Sansibar överflyglals av handelsplatserna vid
Kongos mynning.
Det kostade emellertid européerna ett oerhört besvär alt få slut
på den skändliga slavhandeln i Sansibar-inlandet. Härvarande infödingar
ville själva icke hjälpas. Det hade nämligen lyckats de illisliga araberna
att inbilla dem de mest hårresande historier om de vitas grymhet. I sin
enfald hyste de därför en oövervinnelig fruktan för allt vad européer
hette. Slavhandlarna däremot befordrade på allt sätt slavarnas medfödda
sedeslöshet, så att dessa, som (likt alla ostafrikaner) dessutom av naturen
äro mycket reselystna, utan större svårighet kunde förmås att följa
araberna ned till kusten, ulan att riktigt känna det öde, som väntade dem här.
De inföddes hövdingar hava för närvarande allmänt vetat att
tillskansa sig monopolet på handeln med elfenbenet, och deras förråd av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
