Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. H. von Schwerin: Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
geografien
föga lämpliga för strängt arbete, började snart de amerikanska
koloniernas styresmän att massvis införa afrikanska negerslavar, huvudsakligen
från den mitt emot liggande västra kusten. Detta exempel följdes snart även
av engelsmän och fransmän. Guineakusten kantades snart av en rad
faktorier tillhörande Europas alla folk, svenskar, danskar och brandenburgare
ej undantagna, vilka drevo en lika lönande som omänsklig handel med slavar.
Lyckligare resultat medförde koloniseringen av Kaplandet, där
holländarna år 1652 anlade Kapstaden. Till en början hade nybyggarna
åtskilliga strider att utkämpa mot de rovgiriga infödingarna, särskilt
holten-totterna, men så småningom blev ställningen bättre, i synnerhet sedan
franska hugenotter börjat invandra hit.
Någon anledning att söka intränga i kontinentens inre delar fanns
icke vid denna tid. Den begärligste vara, som Afrika hade att erbjuda
främlingen, var det »svarta elfenbenet», d. v. s. sina egna barn, och dessa
kunde fås redan vid kusten, liksom guldstoftet och malaquettapepparn
och paradiskornen, vilka vid denna tid utgjorde en begärlig krydda, som
användes i stor skala. Man talar ju ännu i dag om Slavkusten,
Guldkusten, Pepparkusten, Elfenbenskusten m. m.
Så fortgick det även under det 17:de århundradet och början av det
18:de. Kusterna voro allmänt kända, men kunskapen om den mörka
världsdelens inre delar ökades endast i någon ringa mån genom färder,
som nitiska katolska missionärer företogo, huvudsakligen till Abessinien,
vars invånare ju bekände sig till en under tidernas lopp urartad
kristendom. Även Senegambien undersöktes rätt noggrant av franska
kolonial-ämbetsmän, framför allt den förträfflige André Brue, omkring 1700
direktör för det kungliga Senegalkompaniet. Av hans reseberättelse kan ses,
huru ofantliga de förändringar äro, som dessa trakter undergått under de
sista 200 åren.
Under 18:de århundradets senare del började resorna i Afrika bliva
allt talrikare. Särskilt väckte James Bruces beskrivning över sina resor
(1770—73) i Abessinien och länderna vid Blå Nilen ett stort uppseende.
Men själva vändpunkten i Afrikas upptäcktslitteratur betecknas av året
1788, då African association i London grundades. Detta sällskap hade
uttryckligen såsom huvudändamålet för sin verksamhet uppsatt ut for sk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
