Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. H. von Schwerin: Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
320
lopp. Denna uppfattning, som förmådde delvis hålla sig uppe till början
av 1800-talet, hade säkerligen från början i viss mån föranletts därav, att
den kända delen av en annan centralafrikansk flod, Niger, verkligen hade
denna samma riktning. Tidigt hade de två floderna Nilen och Niger (bägge
namnen betyda egentligen rätt och slätt »flod») förblandats med varandra,
en uppfattning, som i sin ordning styrktes av den omständigheten att
Vita Nilen under ungefär 10° nordlig bredd mottager den betydliga från
väster kommande Bahr-el-Ghasal, eller Gaselllloden. Detta tillflöde kunde
lätt nog uppfattas som det nedre loppet av den stora västöstliga flod
(Niger), som man bestämt visste var belägen i kontinentens västliga del.
Om Nilens källor säger emellertid Herodot, att han trots alla sina
bemödanden icke lyckats inhämta tillförlitliga underrättelser — och denna
tröstlösa uppfattning torde hava bibehållit sig en tid långt framåt.
Berättelsen om att floden upprinner ur ett bottenlöst svalg mellan de två
bergen Krophi och Mophi, betraktade han som ett misslyckat skämt.
Forntidens uttryck »söka Nilens källor» var liktydigt med vår tids »söka de
vises sten». Bägge beteckna alldeles lönlösa företag.
Redan tidigt hade den sällsamma uppfattningen vunnit insteg i
Grekland, alt det avlägsna Indiens då endast dunkelt kända stora flod,
Indus, utgjorde övre loppet till Nilen. Därvid stödde man sig framför
aili på den skäligen intetsägande omständigheten, att krokodiler
funnos i båda dessa vattendrag, vilka alltså måste tänkas sammanhänga.
Grekerna hade också hört omtalas, att den persiske storkonungen
Arta-xerxes hade haft för avsikt att avleda Indus, som även han ansåg vara
Nilens övre lopp, för att därigenom tillfoga Egypten, med vilket han låg
i krig, en obotlig skada, då ju floden var detta lands allt i allom.
Denna minst sagt naiva uppfattning om de två flodernas förbindelse
tyckes hava varit rätt allmän ända till slutet av 4:de århundradet 1’. Kr.
Sålunda kunde Alexander den store under sitt fälttåg i Indien skriva till
sin hemmavarande moder Olympias, att han vid första åsynen av
krokodilerna och lotusblommorna i Indusfloden varit frestad att antaga, alt han
här befann sig vid Nilens övre lopp.
Huru det rätteligen förhöll sig med den egyptiska flodens översta lopp
och dess högvatten hade emellertid, såsom man numera bestämt vet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
