Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. H. von Schwerin: Afrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
330
geografien
ingen vit man ännu skådat. Expeditionens verklige ledare var Burton,
vilken redan förut inlagt stora förtjänster som upptäcktsresande.
Den 26 juni 1857 uppbröto de resande från Bagamojo på
Sansibar-kusten och framträngde långsamt i västlig riktning genom det nuvarande
Tyska Afrikas högslätter, därunder följande den vanliga av de arabiska
köpmännen använda karavanvägen. Efter många besvärligheter,
föranledda av arabernas och infödingarnas rovgirighet, sjukdomar, myteri
m. m., nådde expeditionen den 14 februari 1858 omsider fram till Udjiji
vid Tanganjikasjöns östra strand. Det var ett stolt ögonblick, då den
efterlängtade sjöns ändlösa yla utbredde sig för de resandes fötter. Den
beklagansvärde Speke kunde dock icke fullt dellaga i glädjen, han hade
nämligen nästan blivit blind genom inverkan av den tropiska solens
strålar. Under vistelsen vid Tanganjika var Speke utsatt även för en annan
olyckshändelse, vilken förorsakade den arme mannen de svåraste plågor.
En giftig insekt hade krupit långt in i hans ena öra och där genom sitl
styng förorsakat en våldsam inflammation.
Redan under färden hade Burton och Speke av arabernas hövdingar
fått meddelanden om att den av missionärerna beskrivna storsjön i själva
verket bestod av liera skilda vattensamlingar: Ukereve, Tanganjika och
Njassa. Av deras för övrigt tämligen förvirrade framställning framgick
dessutom, att det första av dessa vatten betraktades såsom Nilens
källsjö. Detta hade särskilt Speke lagt på minnet.
I en anskaffad farkost foro emellertid de två engelsmännen över till
Tanganjikas motsatta strand och undersökte under en månads lid en del
av den stora sjöns stränder, som vimlade av krokodiler och flodhästar.
Det som framför allt slog de resande med förvåning var den bedrövliga
människotomhet, som överallt rådde, en följd av arabernas under långa år
här bedrivna skoningslösa slavjakter, vilka förvandlat det förut tätt
befolkade landet till nära nog en ödemark.
Uttröttade av de ruskiga infödingarnas skamliga ogenliet och
slavhandlarnas lömska uppträdande beslöto Burton och Speke, vilkas förråd
nu voro nästan uttömda, och vilkas hälsa dessutom var svårt angripen, alt
återvända till ostkusten, utan att hava lyckats påvisa, huruvida
Tangan-jikasjön stod i förbindelse med Nilen eller icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
