Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. H. von Koch: Kulturbilder från det moderna Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kulturbilder från det moderna amerika
397
varit nyckeln till sydstaternas ekonomiska uppsving, så har han också
varit och är alltjämt den oskyldiga anledningen till deras olyckor, deras
sociala och politiska förvecklingar.
När jag reste till sydstaterna väntade jag visserligen att folk skulle
tala om negerfrågan, men att denna så gott som uteslutande skulle
upplaga sinnena, det visste jag icke. För södern utgör emellertid negern
både arbetarproblemet och tjänarfrågan; om honom rör sig det politiska
spelet, och hans plats i det sociala samlivet är en outtömlig
diskussionskälla. Betecknande är vad en liten negerpojke, som var uppassare i ett
fint hus i Atlanta, svarade på sina släktingars nyfikna fråga: »vad talar
herrskapet om vid bordet?» Efter ett ögonblicks fundering sade ban:
»Mest ä’ de om oss svartingar dom diskuterar». — Frågan avhandlas
emellertid knappast mindre ivrigt bland negrerna själva — i vilken
utsträckning och på vad sätt ana väl knappast deras vita herrar. En
amerikanare från norden berättar t. ex., att han en gång frukosterade med en
del framstående sydstalsbor, vilka, utan hänsyn till de svarta uppassarna,
talade vitt och brett om negerfrågan. En smula undrande sporde gästen
slutligen, om ej negrerna blevo sårade: »A», svarade hans bordsgranne
sydstatsbon, »vi fästa oss aldrig vid dem; de begripa icke vad vi säga».
Ögonblickligen inföll en av kyparna: »Nej, bry er icke om mig; jag är
ju bara ett stycke trä».
Del var ej utan nyfikenhet jag första morgonen i Atlanta gav mig
ut för att studera den s. k. »färggränsen» (the colour line). Atlanta är
en vacker, välplanerad stad. General Slierman lade den i aska under
kriget; de smala gatorna försvunno, och en ny stad växte upp, som nu
är mer blomstrande och livaktig än någonsin. Den har omkr. 125,000
invånare, av vilka en tredjedel äro negrer, bosatta i mer eller mindre
avskilda kvarter. En mängd negrer voro sysselsatta att laga stenläggningen,
ty italienaren eller polacken, nordens gatuarbetare, har ännu ej hittat
vägen till sydstaterna. Sång och prat hördes från de arbetande, de hade
tydligen muntrare humör än de tystlåtna emigranterna — men fliten
lämnade däremot mycket övrigt att önska. Jag lade vidare märke till,
att alla kuskar voro negrer, att tidningspojkarna voro svarta, bärarna
och barberarna likaså — och alla höllo de sig på gatans solsida! Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
