Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Einar Haffner: Från en resa i Nordamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
•107
till en början ingenting annat än stora, vanliga stängda vagnar, som
sattes på järnvägshjul. Samma sorls vagnar infördes även annorstädes i
Europa, och det varade en rundlig tid, innan dessa opraktiska och
obekväma inrättningar slopades.
Amerikanerna gingo mera sina egna vägar. I Amerika voro
avstånden så stora, att det var nödvändigt att göra vagnarna bekvämare, annars
Fig. 263. Pennsylvania järnvägsstation i Newyork.
skulle man omöjligen kunna stå ut med att åka på järnväg. Det går för
sig att sitta några timmar i en trång, stängd vagn, som hoppar åstad
över skenorna, men det blir ogörligt, då vistelsen i vagnen måste räcka i
dagar. Och det måste den ofta i Amerika. Avståndet mellan Newyork
och Chicago är längs järnvägen 1,(500 km. eller lika stort som hela Sverges
längd från’ norr till söder, och Chicago ligger mycket närmare den östra
kusten än den västra. Från Chicago till Stilla havet är det mera än
dubbelt så långt som till Atlantiska havet. I synnerhet blev det nödvän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
