Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. A. M. Lindman: Från Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4(470
geografien
ytligt rotade örterna och särskilt gräsen. Ty nederbörden är medelmåttig:
inom Rio Grande växlar den mellan till 1 72 meter om året, men är
tämligen likformigt fördelad på alla årstiderna; och regnvattnet nedtränger
ej synnerligen djupt, ty dels avrinner det, dels avdunstar det hastigt till
följd av den höga temperaturen och det ständiga vinddraget. Rio Grande
ligger nämligen i havets närhet och har känning av sydostpassaden.
Om betets godhet på dessa campos blir man övertygad genom det
förhållandet, att hästarna i somliga trakter antingen måste hållas i mycket
hårt arbete eller svältas för att ej under vissa tider av året bliva för fela.
Gör man från huvudstaden Porto Alegre en spatsertur utåt landet,
möter man genast campos såsom ett starkt kuperat våglandskap med hög
relief till följd av höglandets närhet. Utsikten är vidsträckt; en ljus och
glad dager och en vidsträckt enslighet äro de mäktigaste intrycken.
Jordmånen är fast och torr som en trampad väg. Vegetationen ger landskapet
en lätt grågrön färgton, ehuru i förgrunden livad genom de tusentals
blommornas rika färgspel, och den är här så låg, att den smyger sig intill
marken som en tätt åtsittande dräkt.
En annan tavla visar oss kampanjan kring Cachoeira (lig. 299), en
småstad mitt inne i Rio Grande vid dess största flod, Rio Jacuhy. Här
är hela landet mycket öppet; i norr ses höglandets branta stupning på
50 käns avstånd, liknande en ojämn bergkam (därav namnet »serra»
eller »såg»), och i söder ser man på 100 k:ms avstånd en av de små
bergsryggar eller »cuchilhos» (egentligen »kniveggar»), som stryka fram
över låglandet. Även här finns ett storartat vågland med rutor av
kilometerbredd, men också alldeles jämna fält. Jordmånen är oftast den fina
rödjorden, »barro», som vid regnväder klibbar fast vid alla redskap,
verktyg och kläder. Det var högsommar (februari) och de gräsrika, av
blommor i brokig blandning smyckade fälten stodo i fullaste fägring. På
långt håll lyste slätterna som smaragder, där mjuka och låga gräs växte
(släktet Påspalum); andra områden, som vi kunna kalla halmfält, hade
redan en gul- eller gråaktig ton genom sin rikedom på dungräs (Andro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
