Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. A. M. Lindman: Från Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4(482
geografien
märksamhet. Det är en efter sydamerikansk måttstock tätt befolkad trakt.
Landskapet är mycket leende, naturen är av en sällsynt fägring, de små
städerna äro täcka och idylliskt belägna, klimat och väderlek äro såsom
vanligt i vändkretsarnas närhet utomordentligt behagliga och jämna,
folktypen egendomlig och folklivet mycket säreget.
Mycket vittnar här om en gammal kulturbygd, men allt säger oss,
alt den råkat i vanskötsel och armod; både jordens och folkets odling
står så lågt, att man tycker sig skåda ett naturfolk i civiliserade former.
Armodet och förnöjsamheten ligga i öppen dag, men de äro ej en följd
av försakelserna i en ödemark; de låga hyddorna äro ej sådana, som
förhoppningsfulla nybyggare uppföra i väntan på bättre tider, och de
glesnade skogarna kring samhällena äro ej nyplanteringar, utan
lämningar från ett idogare och mera välmående tidevarv.
Detta idylliska land har nämligen bakom sig en kortvarig stormaktstid
och en kort men lysande historia. Det paraguayiska samhället är blott
ett sekel gammalt, men inom få år etter sin grundläggning sleg det till
större makt och ett kraftfullare statsskick, än någon annan sydamerikansk
stat hittills förmått. Länge hade det varit en avlägsen och försummad
landsända av den spanska besittningen Buenos Aires, men då de
sydamerikanska kolonierna gjorde sig oberoende av Spanien, dröjde det ej
många år, innan Paraguay (år 1813) lösslet sig från de övriga, och dess
öden tog från början diktatorn Francia i sina hårda och skoningslösa
händer. Det torde vara allmänt bekant, att södra delen av det nutida
Paraguay samt närliggande delar av Brasilien och Argentina (trakterna
kring Uruguay’s övre lopp) från och med 1600-talets början i all tysthet
kom i händerna på jesuiterorden, som lockats dit av landets skönhet,
klimatets förmåner och det fredade läget, och på ett mästerligt sätt
lyckades jesuit-fäderna vinna landets invånare, indianer av guarani-stammen,
till villiga och förnöjda undersåtar i sina 30 »reducciones» eller
missions-stationer; guarani-folket, som var fredligt och begåvat, fick lära sig
skogs-och jordbruk och kristnades eller civiliserades till en viss grad, men fick
behålla sitt språk och sina seder, ty för alt få leva obemärkta låg del i
jesuiternas intresse att ej idka samfärdsel med kringliggande länder. Över
hundra år framlevde denna jesuitstat i välstånd och lycka. Men ofärdens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
