Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. A. M. Lindman: Från Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
194
• geografien
visserligen hade många vedermödor att omtala från den första tiden, då
det gällde att fälla de jättestora träden med stenhård ved; men som de
voro bildade och energiska unga män, hade de redan, efter ungefär ett
år, fått sina små egendomar därhän, att bananerna nådde mångdubbel
manshöjd, och tobaksskörden var just torr och inlagd. Av den fällda
skogen beredde de träkol till försäljning i staden. De bodde ännu i skjul,
som knappast kunde kallas hus, men hemlandets flagga var dock hissad.
En av dessa skandinaver var en förmögen man, som av hälsoskäl lämnat
Europa, och här i skogens enslighet hade han återfått hälsan och sömnen.
Vad betydde då arbetets besvärligheter? Med största jämnmod kunde
ban därför berätta följande missöde. Som det ju ej ännu fanns brunnar
i kolonien, måste vatten hämtas i Rio Paraguay, som låg 2 km. från hans
bostad. Han skaffade sig alltså en liten vattentunna, lade den på en
mulåsna, och red själv bredvid för att fasthålla tunnan. Men då denna
blivit fylld med vatten, överlämnade den sig åt tyngdlagarna och damp
i marken. Man kan förstå vilket arbete det blev för den ovane alt ensam
i skogen hålla fast de öroliga djuren och söka bringa tunnan i läge igen.
Att detta måste misslyckas, behöver knappt omtalas, och vår kolonist
hade intet annat val än att — rulla hem sin vattentunna 2 km. på den
ojämna skogsvägen.
Vi stå nu mot aftonen i kolonisternas sällskap i den glesa skogen
nere vid floden. Utsikten är skön; fåglar sjunga, kvittra och kultra;
vädret är bedårande, varmt men dock friskt, stilla men ej tryckande,
ljust men ej soligt, ty en slöja av lätta rosenfärgade skyar betäcker himlen.
Då och då rör sig en svag fläkt, som för med sig den upplivande doften
av fuktig jord, liksom vårluften här i norden, och de ljuvaste vällukter
från de blommande träden. Med ens inbryter mörkret, som här vid
vändkretsarna faller nästan så tvärt som en nedfälld ridå, och vi få en
ganska besvärlig vandring på picada’n bland stubbar, trädrötter och lianer,
tills vi finna våra hästar. Hos koloniens direktör bjudas vi nu på mat,
dryck, Paraguay-cigarrer och sång — vildmarken och nattmörkret ligger
bakom oss. Det kostar pengar och möda att här ordna allt för ett ätande,
drickande och rökande sällskap, och mycket måste bliva primitivt i ett
land med dåliga kommunikationer. Mångenstädes har jag i Paraguay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
