Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. A. M. Lindman: Från Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från sydamerika
495
bott och arbetat med endast packlårar till möblemang, och långa tider
har jag haft både ressaker, samlingar och arbetsbord på — marken. I
Asuncion ges det hotell med storartade bekvämligheter, ja lyx och elegans.
Men på landsbygden är det annorlunda, och allt kan man ju ej själv
medföra. Vem måste ej le, då en av sällskapet drager sin en halv meter
långa skogshuggare (»machele») ur slidan för att skära av en tråd eller
snoppa sin cigarr!
En utflykt, som ej bör försummas, är en färd från Asuncion till den
lilla staden Paraguari, belägen i hjärtat av det bebodda landet. Vi gå
således till järnvägsstationen, en lång, låg byggnad med fasad i äkta
para-guayisk stil: en oavbruten rad vita pelare, som omsluta en skuggrik
arkad-gång. Banhallen, där tåget står, överraskar oss med den vackra och
smidiga »järnkonstruktion», som uppbär taket, — men man gör oss
uppmärksamma på att »järnet» i dessa fina stänger och strävor är det
hårda, svartaktiga lapacho-träet, en produkt av Paraguays vackraste träd,
som vi snart få se i det fria.
Den trakt vi först genomfara är varken land eller stad; i mången
liten bj’ ligga hyddorna, liksom ute på campos, hundratals meter från
varandra, var och en nästan dold av lövträd och palmer. Överallt ljuder
»abå-nëè», guaranispråket, framstött som en följd av idel enslaviga ord,
rikt på strup- och näsljud, som lyckas erbjuda främlingen oövervinneliga
svårigheter alt inlära. Fråga en paraguayare, vad ett djur eller ett träd
heter, och då han sagt namnet, så försök alt själv uttala det; svaret blir
alltid ett gapskratt. Bland våra medresande är en man med en
jaguar-unge i kupéen. Andra medföra små menagerier av gröna papegojor och
silkeshåriga apor. Att tde unga fröknarna i sällskapet blossa på sina
cigarrer, behöver knappt omtalas. Men snart få vi annat att beskåda.
Vi ila fram utmed södra stranden av en lång, smal sjö, en verklig sjö,
20 km. lång, en av de största sevärdheterna i Sydamerikas mellersta och
norra delar, där vattendragen nästan uteslutande äro kärr och älvar. Sjön
heter Ipacaray. På dess norra sida se vi en skogig bergås, där en tysk
koloni, San Bernardino, är idylliskt belägen ned mot sjön. — Därefter
komma vi ut på vidsträckta »campos», den jämna slätten Pirayü, som
har utmärkt bete, utom på de ställen, där gräset lyser i purpur, ty där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
