Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. A. M. Lindman: Från Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
496
• GEOGRAFIEN
växer »paja colorada» (röd halm), ett segt, högt gräs av släktet
Andro-pogon, mycket eftersökt till taktäckning, även av skogskolonisterna.
Såsom kartorna visa, är denna del av Paraguay översållad med små
enstaka berg eller korta bergskedjor. I det bländande solljuset stråla de
avlägsna höjderna eller »cordilleras» (tig. 304) i varma violetta toner. Nära
fjärran prålar skogarnas skönaste prydnad, lapacho-trädet (Técoma ipé)
i full blomsterskrud: det bär nu inga löv, men står överhöljt av
rosenröda blommor. Den rundade kronan är sålunda lik en rosenbukett,
instucken i palmernas ljusa grupper eller i skogsbranlernas mörka grönska,
liksom vore bela landskapet smyckat till fest.
I Paraguari möter oss en »estanciero», den engelske ägaren av en
»estancia» eller boskapsfarm. Hans boningshus ligger nedanför den vackra,
isolerade bergskäglan Santo Thomas, som brant reser sig ur skogsängarna
bortom del blomsterrika fältet. Från verandan var avståndet just lagom
och riktningen den allra bästa för att se detta berg i dess fulla skönhet
under dagens växlande belysningar. Inga ord, icke den finaste pensel
kan återgiva, vad den sydamerikanska Flora här framtrollat allt ifrån
bergets fot och upp till de ruinlika kvaderstenstinnarna på toppen. De
hundratals träden i den paraguayiska skogen äro vart och ett för sig en
skön bild; i former och nyanser tyckas de outtömligt mångfaldiga, och
nu i augusti, den första vårmånaden, stå kronorna höljda av blom i vitt,
gult, blått och skärt. Med allt skäl sade min värd: »jag tröttnar aldrig
alt betrakta det berget».
För mången av oss äro »minnets sköna lundar» en själens
tillflyktsort från vardagslivets ödslighet och verklighetens köld. För den som sett
Paraguay kunna de ej ikläda sig en skönare dräkt, än Thomasbergets
gröna branter med lapacho’ns rosenbuketter. Det är ingen överdrift i en
vittberest författares ord: »med undantag av vissa trakter i Peru är
Paraguay det naturskönaste land jag sett söder om ekvatorn».
Men själva solen har sina fläckar, och mången har jag liört med en
suck utropa: vilken skada, att detla paradisiska land skall bebos av
paraguayare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
