Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. A. M. Lindman: Från Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
498
• geografien
formigt sammanhänga, så att man där varken finner en bekväm landväg
eller en sammanhängande flodvåg. Att till lands tränga tvärs igenom
chaco’n har visat sig nästan omöjligt på grund av naturhindren, och därtill
kommer indianernas fientlighet.
Jag ämnade rekognoscera litet på chaco-sidan. Bland båtkarlarna i
Asuncions hamn fick jag med min vän A:s hjälp själve båtkungen Don
Jose att sälla mig över. Vi hade provianlerat med oranger, »cliipas» (ett
slags bröd med inbakad ost) och »dulce» (inkokt farinsocker med
jordnötter, Arachis liypogæa). Vår dryck under dagen var vatten ur Paraguay,
tämligen ljumt men klart och av ren smak. Framkomna sågo vi under
den lummiga strandskogen en kanot med två gamla indianer, som voro
ute på fiske, halvnakna gestalter med det tjocka, tagellika håret kring
axlarna och ett smutsgrått skynke om höfterna. Enligt Don José tillhörde
de toba-stammen, som bor kring Pilcomayo.
El Chaco är emellertid på nära håll icke så enformig som den ser
ut på avstånd. Den korta bekantskapen skulle förnyas, och så snart
tillfälle erbjöd sig, begagnade jag ett anbud av mitt lands konsul att få
disponera en liten ångslup, importerad från hemlandet, för en månads
färder på Paraguay och dess bifloder från chaco’n. Ombord funnos kapten,
kock, maskinist och skeppshund från hemlandet, men lots och däckspojke
måste nyanskaffas. Vår lots blev en argentinare, som var ett språkgeni,
ty snart hördes han kommendera på samma språk som kaptenen, och
likaså konverserade han med de indianer, som vi mötte eller som sökte
upp oss i sina kanoter.
Vår första manöver var alt bland skogiga holmar och sandiga näs
uppsöka Pilcomayos mynning, och vår första bedrift blev alt köra fast
på en av dess sandrevlar. Vi lärde oss därigenom försiktighet och
und-gingo sedan svårare olycksfall. Färden uppför den lilla floden är
nämligen icke ofarlig, ty vattnet är grunt och på bottnen ligga »raigones»,
kullfallna, av strömmen bortförda träd, som väl kunna med en spetsig
gren av sin järnved giva en liten ångslup en läcka. Längs båda strän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
