Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. A. M. Lindman: Från Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
500
• geografien
starkt förföljes för sina fina, glesstråliga plymer. Ett häftigt fnysande
och plumsande i en liten lagun tilldrager sig vår uppmärksamhet, och vi
se det tjocka, bäverlika huvudet av ett simmande vattensvin eller
»car-pincho» (Hydrochoerus). Ett stort exemplar därav betraktade oss från
höjden av en barranca och föll för ett kvickt skott av vår kapten. Bland
villebråd, som vi fällde här i chaco’n, voro även utter, bälta, hjort, några
granna tukaner och andra fåglar i skärmskogen och bland dem även en
kungsand, stor som en gås och lika läcker, en art som i stora flockar
vistas i träden vid floderna. En av sällskapet såg en ofantlig vattenorm
eller boa. Atl vi ej kunde motstå den grymma lusten att skjuta på de
fula yacarés, behöver knappt omtalas.
Vi gingo in i en liten biflod, trång, rik på bukter och inbäddad mellan
stränder med liög, läl skog, sammanvävd av lianer och hängande ut över
vattnet som ett dunkelt, blomstersmyckat valv. Det var en älsklig bild
av en rik och orörd natur. Och dock var det en trakt, som måste
avskräcka människan. Ty vattnet smakade bittert salt och var så rikt på
små grönalger, att det såg ut som en tjock soppa.
Ett av de svåraste hindren för den, som söker tränga sig igenom
strandskogen, är en smal, kroktaggig lian (Smilax). Stammarna äro så
fina och sega och så fruktansvärt beväpnade, att de blott kunna liknas
vid taggig stängseltråd, och från alla håll mota de oss med lagom stora
öglor och snaror, omöjliga att avslita, men så slakt spända, att
skogs-kniven slinter i hugget.
Den landskapsbild, som här i chaco’11 först tilldrager sig vår
uppmärksamhet och längst beledsagar oss genom sin otroliga utsträckning,
är de torra, liögbevuxna gräsfälten med sina täta palmskogar av
»carandà-hy» (lig. 311), en solfjäderspalm med liög smal stam och grågröna blad
(Copernicia australis Beccari). Dessa »palmares» eller palmbevuxna
»cam-pos altos» åtfölja Paraguayfloden ända från Argentina till Bolivias gräns;
de smärta, graciösa palmerna ses visserligen även inne i strandskogarna,
men mera enstaka; ute på gräsfälten däremot stå de i tusental, i miljoner,
ja i biljoner, om vi betänka, att man dagsled efter dagsled ser samma
oförändrade vegetation djupt in i cliaco’n. Denna fabelaktiga rikedom
på palmer och hög, grov halm är det starkaste uttrycket för cliaco’ns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
