Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. A. M. Lindman: Från Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
516
• geografien
flödade den mest melodiska och ljuva sång, med en durtreklang av
flöjttoner till tema.
Då min värdinna, som bebodde huset bredvid, firade sin
födelsedag, uppvaktades hon klockan fyra på morgonen av en skara unga tärnor
och en orkester, som musicerade en timme. Klockan nio infann sig
hennes hyresgäst och blev bjuden att tillbringa dagen där. Jag infann
mig kl. 4 e. m., men varken värdinnan eller någon anrättning sågs till,
och jag hade dock haft anledning att tro, att middag skulle intagas. Blott
ett par gäster voro komna, alla särdeles artiga och meddelsamma. Efter
ett par timmar framdukades emellertid ett mellanting mellan middag och
kallskänk; allt flera gäster hade samlats, och nu först inträdde värdinnan,
hälsad från alla sidor. Den, som ville, fick taga plats vid bordet, och
jag för min del kunde ej motstå kallelsen, nödsakad, liksom en gång
Odysseus, att »följa den ständigt pockande magens krav». I Cuiabå låter
man alltså ej binda sig av alltför sträng etikett, och gästerna låter man
hava mycken frihet. Under eftermiddagens lopp anlände allt flera; då
ljusen tändes, vidtog dansen, mest fransäs och kadriljer, och jag
misstänker att därunder infunno sig många besökande, som ej voro bjudna.
Dansen var mera lugn och högtidlig än livlig och pågick ännu, då jag
inemot midnatt måste gå lill vila.
Cuiabå är en märklig huvudstad i det avseendet, att där saknas teater;
så var åtminstone fallet ännu för ett par år sedan. Detta slags nöje
er-sättes dock på visst sätt av de religiösa skådespelen och processionerna i
ett katolskt land. Även enskilda sällskapers teatraliska övningar äro en
god ersättning, som kan bereda mycket nöje. Promenader,
militärkonserter, serenader, basarer och varje år en tjurfäktning, allt sådant ger de
anspråkslösa cuiabanerna anledning till att samlas under nöjets banér.
Även kyrkan bjuder på vacker musik. Bredvid min »quintal» låg en av
kyrkogårdarna. Flera gånger hördes där inne tidigt om morgonen en
vacker orkesters stämningsfulla spel.
I Cuiabå ges det sålunda icke storartade och lysande nöjen, men
man lever ändock förnöjd, ej mångahanda spännande tidsfördriv, men
tiden blir dock ej lång för ett stillsamt och tåligt sinne. Men, frågar man
kanske, arbetar man där, uträttar man där något? Till svar fråga vi:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
