Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. A. M. Lindman: Från Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
522
• geografien
och somliga av dem kunna gå fortare, medan andra gärna bliva efter;
vidare att biträda vid på- och avlastningen, ty de båda bördorna måste
ju samtidigt upphängas på klövsadeln; vidare att hjälpa till med tältets
uppresande, att fälla träd, hugga ved, hämta vatten och mycket annat.
En skön högsommardag i februari, då solen började sänka sig på
den molnfria himlen, stod min tropa fullt marschfärdig i den rika grönska
av örter och buskar, sotn fritt frodades på en av Cuiabås tysta och lantliga
gator. Vi hade tills vidare blott fyra mulåsnor och två hästar, emedan
Manoel nummer 2 föredrog att anträda den långa ovissa resan på sina
egna bara fötter. Längre fram tillökades tropa’n med flera djur, däribland
även »sadeloxar». Jag låste väl »mitt hus»; koffertnycklarna tog jag med
mig, dörrnycklarna lämnades åt ett bolag av min värdinna dona A. och
en nyförvärvad cuiabansk vän; jag steg i sadeln, dona A. fick
avskedshonnör, och på ett rop av Manoel nummer 1 trippade bela raden
»carguei-ros» åstad med de stora, fula bördorna mjukt gungande, granskade av
Manoels kritiska blickar.
Sedan vi över backar och klippor följt floden Rio Cuiabå mot norr
ett kort stycke, gingo vi över den på en färja. Strandskogen är här låg
och gles genom befolkningens åverkan. På andra stranden nådde vi
snart platsen för vårt första nattläger i brynet av en småskog. Med iver
blev nu här arbetat av mina camaradas, medan jag själv såg mig om i
naturvetenskapligt syfte; ett par stolpar liöggos i skogen, tältet restes; en
bädd av stockar lades ut för packsadlar och lastsäckar, eld uppgjordes,
och natten kom. Då vi väl gått i tält, där jag tog plats i hängmatta
och mina följeslagare på oxhudar på marken, bröt ett åskväder löst med
häftigt regn. Manoel I beklagade sig däröver, men Manoel II anmärkte
torrt, att det nu var årstiden för sådant.
Det bleve för långt att uppräkna alla de rörliga och pittoreska tavlor,
som vår lilla tropa målade på denna storartade naturs väldiga dukar,
vare sig den nu skyndade framåt i solbadd eller störtregn, eller den
grupperade sig på lägerplatserna för middagsrasten och natlvilan. Jag
själv red alltid sist för att ej under mina uppehåll vid något märkligare
naturföremål vara i vägen för mulåsnorna, där de i hastig skritt, under
de nätta hovarnas knastrande tramp på grus och klippstycken, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
