Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arthur Baessler: På Fidjiöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
534
• geografien
ressällskap. Solen lät tyvärr vänta på sig, men i stället angåvo
lågtgå-ende moln och de vita vågkammarna ute på havet, att vi måste bereda
oss på en föga angenäm färd. Den lilla, regeringen tillhöriga båt, Clyde,
som ställts till vårt förfogande, var snarare en ångbarkass än en ångbåt,
men den var tillräckligt starkt byggd för att trotsa en storm. Den rullade
dock i hög grad, så att kaptenen lät binda fast sig högt uppe på
fock-masten för att kunna se framåt över vågorna.
Vi voro därför lika glada som han, när vi efter fem timmars färd
passerade det smala inloppet till ett ringformigt korallrev. Mitt i det
cirkelrunda revet, som vid lugn sjö knappt höjde sig över havsytan, hade
på en något högre klippa uppförts ett fyrtorn, den enda vägledning för
sjöfarande, som fanns i dessa farliga farvatten. Vi medförde fotogen och
vaktmanskap, svarta straffångar, som måste härda ut flera månader i detta
naturliga, men säkra fängelse, innan de avlöstes. Härifrån gick färden
till en mängd smärre öar, tills vi på eftermiddagen uppnådde ön Kandavu,
längs vars kust vi nu höllo oss. Visserligen måste vi för sandbankarnas
skull styra så långt ut, att vi ej kunde iakttaga enskildheter i land, men
man såg dock här och där rök stiga upp, ett tecken till, att trakten var
bebodd. En grönskimrande, tätt bevuxen bergskedja fröjdade ögat, och
kort innan vi nådde vårt mål, klarnade himlen så pass, att vi just kunde
skymta den nedåt öns västra udde belägna, 860 m. höga, slocknade
vulkanen Mbuku Leva. Efter tolv timmars resa kastade vi ankar i Tavulci
och skickade en man i land för att anmäla vår ankomst.
Ur den återvändande båten stiga tre välväxta och omsorgsfullt klädda
män, minilin, en jättegestalt, den infödde läkaren och en tolk. De
medföra tre valtänder som gåva och nedlägga dem för fötterna på vår
ämbetsman, som de närma sig i nedhukad ställning. Denne låter hämta en
matta, på vilken männen lägga sig ned för att börja ett långt
hälsningstal. Så fort de äro färdiga härmed, räcker den sålunda hälsade tänderna
åt en av sina fidjimän och ger honom därmed i uppdrag att besvara
talet. Detta gör han genast och med stor munvighet, utan att tappa
andan trots talets oerhörda längd. Att svara personligen går ej an för en
överhetsperson, det skulle anses alltför mycket under hans värdighet. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
