Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arthur Baessler: På Fidjiöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på fid.tiöarna
549
intresse, för att slippa ha honom en evighet hängande i hälarna på mig,
har jag oftare än som var mig angenämt nödgats bita i klumpen, men
jag var alltid glad, när givaren trodde min försäkran, att jag helst ville
gömma den läckra maten till dagen därpå, och han ej yrkade på, att jag
genast skulle göra slut på den. Dagen därpå var puddingen uppäten av
våra tjänare, och vi kunde med gott samvete berätta för givaren, att den
smakat utmärkt.
Ännu sämre smakade
brödet, som kvinnorna
bereda av s. k. pilrotsmjöl,
men som, innan det ätes
— det förtäres rostat —
först måste ligga minst
åtta dagar i vatten för att
mista den kärva lukten
och smaken. Stundom
bakas det också av
brödfrukter, då det för alt
bättre jäsa måste ligga någon
tid nedgrävt i jorden.
Rätterna serverades
vackert, i det alt blad och
blommor lagts på
tallrikarna, men ännu
smakfullare prydda voro de
damer, som kommo till oss
med maten. Flickorna
hade ej endast tvättat sig
rena och klätt på sig, de buro också biominor och blomsterkedjor i stora
mängder. Som min reskamrat vetat på förhand, hur grundligt vi skulle
undfägnas i Tavuki, hade vi ej tagit med några större egna matförråd,
men även av det vi hade skulle vi ej komma att äta mycket. Vanligen
öppnade vi vid varje måltid en låda konserver, så att vi utom
fidjianrätt-ningarna också skulle ha någonting europeiskt, men vi fingo sällan något
Fig. 335. Infödingar görande upp eld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
