Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Dahl: Från Nordaustralien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
576
geografien*
Negrerna strypte dem. Flocken flög vidare under upprörda skrik och
trumpetstötar.
Flock efter flock drog förbi. An över oss, men vi brydde oss inte
om dem; än på sidorna. Snart sågo vi dem i långa, lugnt glidande rader
av mörka punkter, som flögo lågt över den gula aftonhimlen. Luften var
full av deras skrik, än kraftiga och på nära håll, än avlägsna som ett
döende återskall.
Mörkret föll på allt mer och mer. Nattens fåglar vaknade. Hesa
rop från hägrar och vattenfåglar stego upp från llodens vassbäddar.
Ugglor gläfste från snårskogen mitt emot oss, hårda och korta läten som en
liten hunds bjäbbande.
Det kom ett sträck »flygande hundar» längs flodstranden, stora
fruktätande flädermöss med en meter mellan de utbredda vingarna. I ett
långt tåg drogo de över och förbi oss. De höllo på länge, ett tåg av
tusentals flygande läderlappar, på väg till någon trakt, där träd
blommade, träd, vilkas blommor de kunde äta. Vi sköto några stycken, ty
negrerna tyckte så mycket om dem. De togo genast de ännu varma
djuren med deras mjuka päls, stekte dem på glöden och förtärde dem med
smackande glupskhet ovanpå sin kraftiga kvällsvard.
Myggen började plåga oss. Vi spände upp våra nät och kröpo in
under dem för alt sova. Men marken var liård, natten var varm och
kvav, och myggornas olidliga surrande höll oss länge vakna. Långt fram
på natten hörde vi negrerna slåss med myggorna. Med de avbrutna
vingarna av de skjutna gässen slogo de plågodjuren från sig och viftade
bålets osande rök över sina nakna kroppar.
Vi vaknade av solens stickande värme, spisade och stego ånyo i båtarna,
när floden fram på dagen började sjunka. Vi rodde hela dagen utför.
Flodens skaplynne fortfor länge att vara detsamma. Skogsmarker och
slätter utbredde sig än på den ena, än på bägge sidorna. Omsider kommo
vi lill en väldig skog av vitstammiga gummiträd. Länge stod denna tysta,
dystra skog på ömse sidor uppe på de branta flodstränderna. Så
ljusnade landet åter, och stränderna blevo som förut.
Vi hade färdats vidare och ej sett oss särdeles mycket om efter vilt.
Storskarvar och lyrsvansfåglar sutto i träden längs floden. De störtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
