Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Dahl: Från Nordaustralien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
584
• geografien
full med fisk. Fram på eftermiddagen fick jag fram fiskredskapen, skar
mig ett metspö, sköt en liten duva, vars kött jag kunde använda till bete,
och gick ned för att fiska.
Jag hade tur med fisket. De grå abborrar, som utgjorde den
väsentliga delen av fiskarna, nappade glupskt. Den ena efter den andra slängde
jag i land, och negern, som var "ied, trädde upp dem i en knippa, som
före kvällen blev en ganska tung börda alt bära upp till kojan.
Min kamrat och den andre av våra negrer, som hade sysslat med
att röja undan och ordna lägret till det längre uppehåll, som vi ämnade
göra, blevo mycket glada vid åsynen av vårt rika fiskafänge. Det hände
ej ofta, att vi fingo sådan omväxling i vår vanliga kost av kött och bröd,
som vi bakat själva.
Vi rensade fisken. Jag fyrade på och stekte i vår stekpanna och
lade upp den stekta fisken på ett stort stycke bark. Min kamrat
gräddade ett stort bröd i glöden efter ett väldigt bål. Negrerna drevo hein
hästarna till lägret, och solen sjönk bakom åsen i väster. Mörkret föll
snart på, och glödhögen, vari brödet gräddades, lyste mer och mer i
skymningen. Min kamrat stack en liten pinne genom glöden och brödet.
En liten ångstråle steg upp, när han drog ur den. Ingen deg hängde
fast. Brödet var färdiggräddat. Han grävde upp det ur askan och slog
kol och aska av den stora flata kakan med en lövrik kvist.
En stor bleckspann med tevatten stod och kokte. Vi lade i te och
socker, rörde om och öste upp med våra bleckmuggar.
Så kastade vi duktigt med bränsle på bålet och åto fisk och bröd, tills
vi voro nära alt spricka. Och drucko i väldiga mängder. All törst och
hunger från den långa heta dagen gjorde sig nu med stor styrka gällande.
Vi åto och drucko med vildens glupskhet. Bålet flammade liögt framför
vår koja och lyste på gummiträdens vita stammar, vilka förtonade borta
i skogens mörker, liksom pelarraderna förtona i ett tempels dunkla inre.
I skogen skymtade vi de bruna och grå gestalterna av våra hästar. Deras
ögon glittrade som stenkolspärlor i skenet från bålet. Vi gingo till dem
med några brödbitar. Därefter fortsatte de att beta borta i mörkret.
Vi tände våra pipor och rökte den tarvliga, starka tobaken. Vi
underhöllo bålet med feberträdved, stora, torra trästycken, som vi samlat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
