- Project Runeberg -  Gleerupska biblioteket : naturen och människolivet i skildringar och bilder / Geografien i skildringar och bilder : tredje bandet /
602

(1908-1913) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arthur Baessler: Bland australnegrer i Nya Sydwales

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

602

geografien*

Man måste bo på sin farm och göra årliga avbetalningar. Först när
köpesumman fullständigt erlagts, blir man verklig ägare av farmen och
kan göra med den vad man vill, arrendera ut den helt eller delvis, sälja
den eller skänka bort den. I skatt betalar man endast 1 shilling pr
tunnland om året. Har någon redan den första dagen betalat
köpesumman, så förlorar ban likväl rättigheten till sin mark, om denna ej är
inhägnad vid den bestämda tidpunkten. Likaså kan farmen genast åter
fråntagas köparen, om han underlåtit alt för varje år plöja upp ett visst
antal tunnland eller om han överger orten. Dessa bestämmelser ha det
goda med sig, att den köpta marken också verkligen odlas, varigenom
jobberi i tomter och jord förekommes.

Den enda vilotid, som ägaren kan taga sig, är tre veckors julferier,
varunder han varken behöver arbeta eller bo på området, utan att ban
därför förlorar sina rättigheter. Dessa ferier äro lagstadgade, och
vanligen flytta då alla in till närmaste stad, som hastigt blir överfull. Här
avlöser nu det ena nöjet det andra, och det händer, alt alla under året
mödosamt förtjänade pengar då stryka med.

De svarta behövde ej inhägna sina områden; detta lät regeringen göra
åt dem, och om de själva deltogo i arbetet, fingo de betalt. Men de
arbetade ytterst ogärna, fastän det ej fanns någonting, som de längtade
efter mera än pengar. De kunde då skada sig njutningar, vartill
regeringens godhet ej sträckte sig, såsom tobak och i hemlighet också
whisky, även sardiner i olja, som de åto med förtjusning, eller ock
en kortlek, ty de äro passionerade spelare. Var någon sjuk och man
gav honom en shilling att köpa medicin för, så kunde man vara
säker på, att han gav ut blott en penny för sådan och för återstoden
av pengarna skaffade sig tobak och sötsaker. Gällde det att få ihop
pengar, så dugde alla sätt, blott icke något slags arbete; fick någon i
uppdrag att gå ett ärende, tog han nog emot drickspengarna, men ärendet
uträttades ej.

Föreståndaren tog större delen av sina varor från en köpman i
närmaste »stad». Denna låg ungefär tre mil från farmen och bestod av två
hus med butiker, ett hotell, en smedja, en kyrka och två eller tre stugor.
Voro hans förråd slut, eller behövde en svart någonting, så skickade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:55:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gleg/3/0608.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free