Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roald Amundsen: Nordvästpassagen (Gjöaexpeditionen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
62(5
geografien
Julen går, och det nya året kominer. De många fridagarna ha redan
börjat trötta oss, och arbetet återupptages ånyo med lust. Först på
programmet stod utrustningen för min förestående slädtur till den
magnetiska polens närmaste område. Den ursprungliga planen var, att jag med
en ledsagare och utrustning för omkring tre månader, understödd av en
lijälpexpedition under ledning av löjtnant Hansen och en man, skulle
företaga denna färd. Det blev sålunda fyra av oss, som måste ha sina
saker färdiga i rättan tid. Varje enskild fick därför sina saker
utlämnade så tidigt, alt han själv kunde granska dem och göra de förändringar
lian möjligen fann lämpliga.
I ett avseende voro vi alla eniga, alt de eskimåiska skinnkläderna
voro de mest ändamålsenliga för detta klimat. Vi hade därför varit
förtänksamma i tid och tillbytt oss de lättaste och finaste renskinnskläder av
eskimåerna. Genom de många små försök, vi hade gjort på förhand,
liade vi snart kommit på det klara med, att en snökoja var tältet många
gånger överlägsen, när temperaturen gick ned under — 30 grader. Jag
öppnade därför en övningskurs med gamle Teraiu — den eskimå, som
stannat kvar hos oss med sin familj — som läromästare. Alla fyra
kamraterna anmälde sig. Nu byggde vi regelbundet varje förmiddag en
snökoja. An var den ene byggmästare och vi andra hantlangare, än den
andre. Gamle Teraiu, som ej kunde fatta, varför vi byggde alla dessa
snökojor, skakade då och då betänksamt på huvudet. Han trodde
alldeles säkert, att vi hade mistat förståndet. Ibland slog han, för att
beteckna den överväldigande massan, ut med båda armarna och utbrast:
»Iglu amichjui-amichuji-amichjui!» — vilket betyder: detta blir då en
förfärlig hop med hus! Men vi uppnådde också vad vi önskade. Vi
blevo slutligen duktiga snökojbyggare.
Den 29 februari förde vi våra slädar uppå höjderna för att vara klara
till avfärd följande morgon.
Dagen för början av vår första slädtur upprann klar och stilla.
Temperaturen var just icke sommarlik. Termometern visade — 53 grader.
Den ena släden var förspänd med sju till större delen unga hundar, enär
vi hade mistat alla de övriga under vinterns lopp i en eller annan lömsk
sjukdom. Den andra släden drogs av treman. Det gick tungt att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
