Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björn Helland-Hansen: Om havsforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om iiavsforskningen
693
höva ljus. Dessa näringsämnen bestå av en del oorganiska salter, som
finnas överallt i havet, men i växlande mängder och på många ställen i
så ringa mängd, att jämförelsevis få växter kunna utvecklas och förökas
där. Mest finnas de i vatten, som har fått tillförsel från kusterna; därför
träffar man i regeln det rikaste växtplankton i kustvattnet. Men
växterna behöva också ljus. Växter liksom djur andas, d. v. s. de
upptaga syre och avsöndra kolsyra, men växterna »assimilera» dessutom,
d. v. s. de upptaga kolsyra, som under ljusets inverkan sönderdelas
till fritt syre, som de åter avsöndra, samt kol, som de använda för
sin egen tillväxt. För sin assimilationsprocess behöva växterna i
allmänhet ljus.
Solstrålarna tränga ned i vattnet, där de småningom absorberas.
Solstrålarna själva bestå ju av en bel mängd olika färgade strålar (spektrum).
De röda strålarna äro de viktigaste för en bel
mängd av algerna, men de uppsugas hastigast
och nå därför icke så långt ned. De blåa
strålarna nå djupare; det finnes vissa andra
växter, som assimilera bäst vid deras inverkan.
Härpå ser man ett gott exempel bland
långalgerna: de bruna tångarterna behöva mest rött
ljus och leva därför högt uppe i vattnet; de röda algerna behöva mest
blått ljus och leva därför på större djup, under de bruna.
Man kan undersöka mängden av strålar i vattnet med ledning av
den verkan, som de ha på fotografiska plåtar. Det har skett i
Medelhavet och i Atlantiska havet, och man har funnit svärtning av plåtarna
ända ned på ett djup av 1,000 m.. Så djupt nå i alla händelser
strålarna ned, men där bestå de huvudsakligen av ultravioletta strålar, som
våra ögon icke förmå uppfatta. Följden härav är, att växterna i havet
icke kunna utvecklas och förökas annat än i de övre vattenlagren.
Nu kan man studera växternas förekomst i plankton medels lodrät
nedsänkning av självslutande håvar; det har visat sig, att de förekomma
talrikast i närheten av vattenbrynet, och på några hundra meters djup
finnas blott försvinnande små mängder. Det har också visat sig, att
växtplankton når djupare söderut, där solstrålarna falla nästan rakt ned
Fig. 413. Calanus fimnarchicns,
ett litet kräftdjur, som
förekommer i mängd i havet vid Norge.
Förstorad omkring 10 gånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
