Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägen till Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var denna allhärskande filosofi, med den
numera knappast annat än till namnet kände Wolff
som upphovsman, vilken vid mitten av 1700-talet
hade från universitetsvärlden trängt in även i det
allmänna kulturella medvetandet. Prästerna
sammanställde sina predikningar enligt hans metod,
barnböcker författades i överensstämmelse med hans
lära, teologer och jurister, liksom också naturforskare
och diktare, bemödade sig om att verka i hans anda.
I alla bildade kretsar inrättade man sitt tänkande
enligt den Wolffska satsen att »icke hålla något för
sant utan tillräcklig grund». Det utgjorde ett
kännetecken till och med för varje kvinna med kulturella
anspråk att ha någonting att säga om »förnuftets
ljus» eller strävan efter »fullkomlighet».
Emellertid innefattade den Wolffska filosofiens
herravälde i Tyskland endast en episod i filosofiens
allmänna utveckling. Om också filosofien vid de
tyska universiteten under denna tid företedde bilden
av en sällspord enhetlighet, så kunde den härskande
rationalistiska riktningen icke upphäva det faktum,
att mot densamma under hela gången av filosofiens
historia stod en empirisk riktning, och att tvistefrågan
som skilde de båda lärosystemen icke var utredd, lika
litet som striden avgjord. Härrör kunskap av
tänkande eller av erfarenhet? På brittisk botten hade
John Lockes empiriska kunskapslära följdriktigt
utvecklats av David Hume. Om all kunskap framgår
ur erfarenheten, d. v. s. ur de yttre sinnesintrycken
och den inre iakttagelsen, så måste även alla våra
förståndsbegrepp kunna återföras till sådana intryck.
Den brittiska erfarenhetsläran hade i Frankrike
förenklats till sensualism, enligt vilken våra
sinnesintryck (sensationer) äro den enda källan till vårt
vetande. Wolffs rationalistiska filosofi vilade på
dogmatiska förutsättningar, icke på någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
