Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägen till Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
självständig undersökning av kunskapslärans innebörd.
Inför den allmäneuropeiska åskådningen framstodo
därför rationalismen och empirismen fortfarande i
lika oförenlig motsättning till varandra som förut.
Det var först Kant, som upptog kunskapsproblemet
till ny, omdanande prövning.
Tidevarvet före Kant uppvisade en bjärt
motsättning även inom en annan under hela det mänskliga
tänkandets historia fortlevande tvistefråga, den
rörande förhållandet mellan tro och förnuft, religion
och vetenskap. Pierre Bayle (1647—1706) hade
hävdat, att de religiösa trossatserna såsom obegripliga
icke endast stå över förnuftet utan även i direkt strid
därmed. Man måste välja mellan religion och filosofi,
ty förenas låta de sig ej. Leibniz’ ståndpunkt var den
kontradiktoriskt motsatta. Den uppenbarande
religionen innehåller visserligen satser, som övergå
förnuftet, men de strida icke däremot. Religionen
inrymmer ingenting med förnuftet oförenligt, utan
även sådana lärosatser som de rörande treenigheten,
den eviga straffdomen för de förtappade, undren
m. fl., kunna fattas med förnuftet, om också icke
bevisas eller klargöras. Guds tillvaro kan ådagaläggas
medelst förnuftsgrunder. — Det blev en av
huvuduppgifterna för Kants kritiska filosofi att söka
övervinna den djupt ingripande motsättningen mellan tro
och vetande.
Kants filosofi får emellertid icke betraktas endast
ur synpunkten av enskilda, om än så betydelsefulla,
spörsmål vilkas lösning han upptog och av vilka några
anförts i det föregående. Hans verksamhet har med
skäl betecknats som den filosofiska reformatorns,
vars inflytande var riktningsgivande för hela den
följande utvecklingen inom filosofien och därmed den
allmänna kulturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
