Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants levnad - Personliga levnadsförhållanden och omgivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
även i egenskap av medarbetare i en av denne utgiven
tidning, ägde kan fritt tillträde till dennes
bokhandel. Det var sed i Königsberg på denna tid, att
professorerna och andra skriftställare sammankommo
i Kanters boklåda alla postdagar kl. 11 i. m., då
bokmarknadens nyheter och de politiska tidningarna
voro framlagda där, liksom denna nya litteratur även
två gånger i veckan avgiftsfritt fick begagnas av
studenterna. Kanters kontor var en samlingsplats,
där man underhöll sig med varandra, där man
diskuterade eller skrev brev alldeles som hemma hos sig.
Den berömde Kant, över vars medarbetarskap i
förlaget Kanter var mycket stolt, åtnjöt privilegiet att
få låna hein alla böcker han önskade, särskilt som
han bodde i samma hus som bokhandlaren.
Från professor Kypkes hus, där Kant bott under
sin första magister- eller docenttid, hade han flyttat
till en bostad vid »Magistergasse» i närheten av
universitetet och domkyrkan, synbarligen en gata vid
vilken universitetsmän brukade bo. Alldeles i
närheten låg emellertid Pregel med dess livliga trafik
särskilt av polska fartyg, vilka utför floden fraktade
råvaror från det inre av det då ännu vidsträckta
polska riket för att i Königsberg utbyta dem mot
kolonialartiklar och industrialster, och bullret av
denna trafik störde Kant så att han måste lämna detta
grannskap. Det var därifrån han flyttade till Kanters
hus det forna rådhuset i Löbenicht, där han bebodde
den vänstra mansard-flygeln12 (i övre våningen),
liksom han även höll sina föreläsningar där. Icke heller
i denna bostad fann han emellertid den ro han krävde,
och denna gång var det grannens tupp som med sitt
galande hade för vana att ingripa mitt i hans mest
djupsinniga tänkande. Till vilket pris som helst ville
han av grannen köpa den högröstade fredsstöraren,
men det lyckades honom ej, emedan grannen, som
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
