Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants levnad - Personliga levnadsförhållanden och omgivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmodan att deras själsfrälsning ej skulle lida men,
om sångerna skulle utföras vid slutna fönster ocb de
skulle stämma ned tonen till den »varmed de fromma
borgarne i vår goda stad känna sig i sina hus
vederkvickta nog». Skrivelsen hade till påföljd en
anvisning till fångarna att framdeles uppfylla
sångföreskriften vid slutna fönster.
Kants hus innehöll åtta rum. Den ena sidan av
nedre våningen upptogs av föreläsningssalen, den
andra beboddes av köksan. I övre våningen låg Pa
ena sidan matsalen och sovrummet och på den andra
mottagningsrummet och studerkammaren. Kants
gamla betjänt kämpe bebodde en liten takkammare.
Studerrummet kännetecknades av sin synnerliga
karghet. Det inrymde icke annat än tvenne
torftiga med böcker och skrifter betäckta bord, några
stolar samt en sekretär. Väggarna voro grå av damm
samt av röken från Kants dagliga
morgonpipa-Den enda väggprydnaden utgjordes av ett porträtt
av Jean: Jacques Rousseau, en gåva av Kants vän
bankdirektören Ruffmann. På väggen hängde även
en termo- och barometer, vilka flitigt konsulterades
av Kant.
Arbetsrummets fönster vette åt sydost, och åt det
hållet hade Kant framför sig slottets massa samt åt
vänster från denna spetsen av köbenichfska
kyrkans torn. Då han under skymningen brukade
mediterande uppehålla sig vid ugnen, var det hans vana
ätt låta blicken vila på detta torn. Wasianski
förmäler, att Kant ej nog livligt kunde uttrycka, på vilket
för ögonen välgörande avstånd detta viloobjekt
befann sig. (Avståndet uppmätt av mig är omkring
600 m.)^ Under årens lopp växte emellertid popplarna
i grannens trädgård så höga, att de skymde utsikten
till kyrkotornet, och Kant kände en sådan saknad
över att berövas den förtrogna blickpunkten, att han
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
