Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants levnad - Undanskymda år och slutlig befordran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1762 utrymde ryssarna Ostpreussen. Den
preussiska regeringens uppmärksamhet hade emellertid
genom Kants skrifter och föreläsningsverksamhet
riktats på hans förtjänster, och det var planerat, att
han skulle erhålla den första professur som bleve
ledig i Königsberg. Den första vakansen inträffade
emellertid inom lärostolen i diktkonst (1764), och
denna ställdes i själva verket i utsikt för Kant.
Innehavaren av ifrågavarande professur tillkom bl. a.
att utöva censur över alla akademiska
tillfällighetsdikter och att själv författa de officiella dikterna för
akademiska festligheter, däribland de vid patriotiska
minnestillfällen, såsom konungens födelsedag,
glädjande tilldragelser inom den kungliga familjen, m. fi.
Den oavhängighetskänsla som var Kant egen
förmådde honom emellertid att avböja detta visserligen
för en magister utan befattning lockande anbud,
i det att han uttalade önskan att bevaras i åtanke till
något lämpligare tillfälle. Betecknande för de med
nyssnämnda professur förenade tjänsteuppgifterna
var, att innan den nyutnämnde innehavaren Bindner
ännu hann inträffa i Königsberg, fick han mottaga
ett brådskande bud om att som professor poeseos med
första post insända den för julfesten erforderliga
latinska carmen jämte tvenne tyska dikter för
konungens kröningsdag.
Nästa tjänstevakans, som berörde Kant,
inträffade följande år (1765) och gällde den anspråkslösa
underbibliotekariebefattningen vid det kungliga
slottsbiblioteket i Königsberg. Kant, som då redan
var 41 år gammal, anmälde sig som sökande. Ämbetet
var långtifrån lysande. Årslönen utgjorde 62 tåler,
och rörande bibliotekslokalen hette det, att rummen
trots deras stengolv ej eldades under vintern och att
fönstren slöto illa, så att bibliotekarien (Bock), enligt
hans egen bevekande skildring, måste sitta med »stela
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
