Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kants levnad - Undanskymda år och slutlig befordran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händer» och vid »fruset bläck», varför också envar
som icke hade »mycket robust konstitution» ofelbart
måste ådraga sig »kramper, flussfebrar och tandvärk».
Någon bibliotektstjänare bestods icke. Under de
korta vinterdagarna kunde man vid dimmig väderlek
näppeligen läsa och skriva i biblioteket, och de
besökande sades också vara j^tterst få. Att Kant anhöll
om denna befattning och t. o. m. till sin ansökan fogade
en privat skrivelse tiü universitetets överkurator,
vittnade utan tvivel om att hans ekonomiska läge
denna tid var tryckande. Den rätt besvärliga
befattningen, vars enda förmån utgjordes av en visserligen
liten men fast lön, var hans genius föga värdig; efter
honom kunde den också skötas av en rättskandidat!
Efter att i 15 år ha varit privat docent erhöll Kant
med ens och så gott som samtidigt tvenne olika
kallelser till professor vid andra tjrska universitet. Det
första anbudet (1769) gäüde lärostolen i filosofi vid
universitetet i Erlangen, denna tid hörande till
markgrevskapet Anspach. Ett par månader senare mottog
han kallelse till en ny lärostol i filosofi vid universitetet
i Jena där, liksom i Erlangen, »hans förträffliga
skrifter voro allmänt bekanta». »Vilka utsikter, om Kant
hade överflyttat till Jena och där senare hade levat
tillsamman med Goethe och Schiller!» utbrister Karl
Vorländer. I stället fästes Kant inom kort för alltid
vid universitetet i sin avlägsna fädernestad.
Anledningen tiü att Kant avsade sig de honom
erbjudna nyssnämnda professurerna var den att
mänskligt att se en vakans snart komme att inträffa
vid hans hemuniversitet i och med den åldrige
professorns i matematik Langhausens emotsedda
frånfälle, och detta skedde i själva verket kort därpå. Nu
eftersträvade Kant visserligen icke läroämbetet i
matematik, men han skrev till sin gynnare ministern von
Fürst och föreslog bl. a., att hans forna konkurrent,
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
